Jag hade glömt hur svårt det är att skriva. Det är nästan omöjligt. Hur kan det ges ut så mycket böcker? Jag vill kolla hemnet istället. Jag vill ha ett annat liv istället. I det livet vore det lätt att skriva. Stillhet, dimma, klara tankar. När jag cyklar med barnen till förskolan låtsas jag att jag cyklar genom ett skogsparti i Höör istället för förbi industri i Malmö. Men nu har jag ångrat mig och tror på Motala eller någon småstad i Bohuslän, en plats där jag inte varit tidigare. Drömmen om livet. Tur att min hopplösa diktsamling handlar om det iaf.