ja nu bor man hemma hos mamma alltså. jag är fortfarande ganska fascinerad över att alla mina saker fick plats i henriks bil, och att de nu får plats i mitt lilla rum hos mamma. visserligen är mitt nuvarande rum större än vad mitt korridorrum på fridhem var, men mitt nuvarande rum har i princip ingen förvaring alls, det är kanske 180-190 i takhöjd och därför går inte mina bokhyllor in. i den lilla bokhylla jag har fick inte alla mina böcker plats. sånt irriterar mig. men alla saker gick in i rummet och nu bor jag alltså hos min mamma, för första gången på tre år. men hittills har jag väl redan hunnit vara ungefär lika mycket hemma hos mamma som hos henrik. det känns konstigt att vara i norrköping. allting är som vanligt här, men det är ändå så tydligt att det här inte är min stad längre. jag känner inte de som bor här, det har hänt saker här som jag inte vet. staden har levt vidare utan mig och jag känner att jag inte helt kan kalla det hem längre. det är inte hem längre, så känns det. när jag nu är här känner jag att skåne är minst lika mycket hem det. svalöv var nog mer hem. jag är fri och flytande, har inget hem som håller i mina rötter. det känns ju ändå lite bra att tänka så. jag kan röra mig vart jag vill. men läskigt. nu ska jag och henrik skriva på kontrakt för vår andrahandslägenhet vi ska bo i augusti-januari. det känns bra. det känns bra att malmö och fridhem väntar i höst.