det är så lite tid kvar. textsamtalen går att räkna (iofs så går det väl alltid att räkna allt, men jag menar räkna med små siffror, att man inte hinner tappa bort sig).

nu måste jag noga överväga hur jag ska disponera mina kvarvarande textsamtal. jag som hade en önskan om att i alla fall nästan hinna skriva skelettet till min roman. och att svänga ihop en ny diktsamling, vispa upp de små beståndsdelar jag har till något stort och fluffigt, fast inte med gräddens söta smak. hur ska jag hinna.

på ett sätt vill jag bara koka varm choklad (drack det igår, det har blivit så få gånger under den här icke-vintern) och se på film ihopkrupen under en filt med henrik. jag är så trött hela tiden. kanske är jag livrädd också.