min diktsamling är en fet amerikansk kvinna som räknar valkar, som försöker banta, som brer jordnötssmör på mackan. varje kilo är en smärta. sakta blir hon lättare och hon intalar sig att bara hon blir smal ska folk tycka att hon är intressant.

att skriva prosa i många månader verkar på något paradoxalt sätt ha lärt mig att stryka i poesin.

nu är det 31 veckor. vad gör ni på norstedts?

i måndags hade jag handledning på romanen. sedan gick jag hem och grunnade. jag har nu tagit två formmässiga, nja strukturella, beslut.

i tisdags började jag en kurs på universitetet. litterär stilistik. allting som man vill hinna.

jag håller också på att skriva brev till litterär gestaltning och fantiserar om att flytta till göteborg, även om att just flytta till göteborg inte är något jag direkt vill.

det blev långt.