på tåget satt en högstadielärare och rättade uppsatser bredvid mig. hon skrev ”bra!” och anmärkte på stavning. så mycket mer verkade det inte vara. jag ville fråga henne, vad menar du med ”bra”? kan du inte utveckla det lite, så att eleven vet vad du anser är ”bra”. och varför fastna vid värderingar. det lättaste att säga om en text är väl ändå: den var bra. det betyder ju ingenting. tänk vad man som lärare kan bekräfta sina elever, och uppmuntra dem, om man istället för ”bra!” kunde spegla texten. men om man inte har lärarexamen ska man kanske inte uttala sig.