jag har läst några böcker.

kristina ohlsson – askungar (jag föreslog för min bokklubb att vi skulle läsa en deckare. jag var riktigt fnissig när jag sa det. som att det var något förbjudet. jag hade även druckit några glas vin. bokklubben accepterade och denna blev det. jag försöker läsa en deckare ibland, vartannat/varttredje år sisådär. jag blir allltid hiskeligt besviken. som att jag tror att jag faktiskt ska förstå varför folk gillar deckare. som att jag tror att jag själv också ska gilla dem. det gör jag aldrig. men denna gillade jag faktiskt. blev riktigt förvånad. okej att den var lite övertydlig ibland, att det tex kunde stå typ ”hon rynkade ögonbrynen. hon var bekymrad.” jag fattar ju att man är bekymrad om man rynkar ögonbrynen! lite så var det, vad gäller det mesta i texten, det var inte mycket utrymme att tänka själv. men viktigare är väl psykologin. att jag kan tro på det. och det kunde jag.)

sofi oksanen – utrensning (jäklar vad bra! det stora politiska skeendet och de små människoliven möts här. starkt, starkt, starkt.)

emma nordlander – kattbarnen (debutant som skriver laddat om syskon som får klara sig själva när inte föräldrarna finns där.)

zadie smith – nw (fyra personer i londons nordvästra hörn. om klasskillnader, om plats i samhället. zadie smith skildrar det briljant.)

anneli jordahl – låt inte den här stan plåga livet ur dig, mona (sträckläsning.)

martina montelius – främlingsleguanen (mitt första intryck: wow, det här kommer jag gilla. språket, barnets perspektiv, skevandet. ganska snart byttes det mot någon form av besvikelse. det kändes som att texten inte hade någon riktning. en sak om läsaren inte vet hur det ska sluta. men det är annorlunda när det känns som att författaren inte heller vet det.)