vilken dag det va igår då:
jag kom hem till storerik vid 12. vi började genast repa o så spelade vi en en demo med ljudutrustningen jag lånat från skolan.

vid 6 tiden åkte jag buss med all vår utrustning, busschauffören fick stoppa ner mitt busskort i kortläsaren för jag kunde inte själv. storerik tog cykeln. vi kom till tatti o lämnade grejjerna o sen gick vi på stan en stund, för att förbereda oss för kommande fest/spelning.

vid ca 8 hade heart (attacking) sin första spelning. det gick faktiskt bra!

sen va det party o jag blandade hångel med lillerik, vild dans, kramas med storerik o gråta.

det gör så ont när någon som betyder så mycket inte finns så nära som man vill. glider isär, bort. man står bara o ser på. för vad kan man göra åt det?

mina knän är inte längre knän utan två stora blåmärken. mitt i vår vilda dans igår tog jag ett stort skutt rakt upp i luften med böjda ben. när jag landade glömde jag att jag skulle landa på fötterna. så det blev på knäna…aj. o mina byxor gick sönder.

o nu kan jag förklara allt. det heter biverkningar. vanliga biverkningar av min medicin som jag kännt av:
svettningar
sexuella störningar
aptitlöshet
sömnsvårigheter

lyssnar på de mitt första blandband från camilla. ibland kan en hel låt funka innan bandaren börjar tugga. bandet är förstört, men stundvis går det en liten bit.
geneva – worry beads
lasse lindh – du måste gå
puressence – it doesn’t matter
northern territories – private star
dream city film club – paranoia
embrace – happy and lost

& från en blandskiva:
puressence – northern framing company

oooooooooooooohhhhhhhh så jävla bra!!!!

man ska fan aldrig skriva här hur man mår, för det blir oaktuellt med en gång. jag kan inte lyssna på endel låtar, för minnen till den musiken är så starka. jag upplever allting: känner lukt, smak o mina händer rör vid det som de en gång rörde…

jag klarar inte att tänka på framtiden, jag kan inte förstå hur det jag så gärna vill ska fungera. det känns så omöjligt.

jag kan inte tänka på det som varit. det gör för ont.

jag bara röker alldeles för mycket.

kanske världens bästa:
trembling blue stars – SOMETIMES I STILL FEEL THE BRUISE

This is just to say ”hello”
And to let you know
I think of you from time to time
I know I never really knew you
But somehow I miss you
And wish that you’d stayed in my life

Making contact gets harder
As the silence grows longer
And isn’t it only me
Who’d like us to see each other?
How I would hate to be a bother
The way we left it was you’d ring

I’m under no illusion
As to what I meant to you
But you made an impression
And sometimes I still feel the bruise
Sometimes I still feel the bruise

Now and then I stumble on
What I’ve misplaced but never lost
An ache I first felt long ago
Though you’ve appeared and disappeared
Throughout these past few years
I’d be surprised if you now showed

Making contact gets harder
As the silence grows longer
And why would you think of me
When you were not the one in love?
When you were not the dreamer?
When you were just the dream?

trembling blue stars – MADE FOR EACH OTHER
She says how nothing’s really the matter
And, as he moves towards her:
”Don’t be kind, you’ll only make me cry.”

Now he’s holding her in his arms,
Tears are streaming from her eyes.
She’s sorry she gave him no second chance.
He says that she need not apologize:
”You’re not to blame, the fault’s all mine.”

They both know how there’s going to be no happy ending.
And they both know how probably there will be no finding
The like of their love again,
The like of their love again.
Then she says how she misses him,
And it’s all too sad –
Made for each other,
But not made to last.

He’s not crying like she’s worried he is,
Only dying over this.
How did it ever get so bad
They’d end up here,
Unable to get back.,
Find their way back?

jag säger bara ofcourse. min hemsida kommer inte funka på en vecka. gah.

jag är så trött så jag fattar inte hur jag ska lyckas diska + dammsuga innan jag stupar.

tänk om man hade pengar…då skulle inte mamma behöva säga att ”nej lisa vi har inte råd att köpa äppelmos. vi har bara 100 spänn att leva på i en vecka o vi måste ha mjölk o jag måste ha cigg…” o om vi hade pengar skulle vi kunna flytta. o om jag hade pengar skulle jag kunna köpa nya byxor för de två par jag använder är trasiga båda två. o jag skulle kunna köpa vita strumpbyxor för de jag har nu ser ju förjävliga ut. haha. helt trashade. o jag skulle kunna köpa skivor. gah. helt besatt av att köpa skivor. o bäst av allt: jag skulle kunna ha en egen häst. men jag vet, jag ska hålla tjäften, gnällkärring-lisa det är så lätt att se det negativa. men idag har trots allt varit en bra dag. jag har mått riktigt bra. o det är väl det viktigaste…

lillerik o jag sysslar mest med en grejj. hehe. nja nästan iaf. o det är jävligt bra. vill bara ha mer o mer. får inte nog av min sexy boy. hårt hårt hårt. oh.

red cherry lee även kallad skrållan igår. ville verkligen inte ha henne för de sa att hon va väldigt pigg. o det va mer än sant. hon va ett ånglok. vi hoppade o det gick asbra!!! trodde iofs att vi skulle gå omkull alternativt braka rakt in i sargen. för fort gick det, men bra. o det va askul!

vill så gärna ha en egen häst. eller hellst köpa en häst ihop med någon. oh.

en häst en häst mitt kungarike för en häst.

gnällmoster är vad jag är.

lyssnar på smiths o har fixat med min bokhylla. jag lekte händig o pillade loss en av hyllorna o satte dit den lägre ner.

min hemsida är uppdaterad!

o yes yes då gå o dö. mina döda hästar är back in town=såriga mungipor. några dagar med ingen matlust=inte äta så mycket=undernärning bums. känns det sexigt? känns det bra? nej nej nej.

jag är dödstrött. va på väg att åka hem från skolan hela tiden idag. det är pestens kärna. o min säng är helvetet ensamheten o jag kan inte gå o lägga mej i den.

oh idag har jag fått skivorna jag beställde!

o nu funkar skivsamling.nu igen!

erikar är det bästa jag vet.

men jag har ont i magen. o allt är äckligt. jag ingen matlust. allt är äckligt. men inte mannagrynsgröt med äppelmos. det är inte äckligt.

vill köpa cure skivor.

är det nån som vet var man kan få tag på svarta stretchjeans och vita strumpbyxor?

najsigt. jag är ju inte trött eller så…jag vill kunna sova om nätterna…

jag vill ha en häst. jag vill va i stallet ofta. men jag har ju bara mina ridlektioner en gång i veckan. det är ju inget nästan…som det va förr, när man bodde i stallet. oh.

man ska inte tänka på det förflutna. man ska inte tänka på framtiden. då faller man. så gosh vad ska jag tänka på egentligen? koncentrera sej på sex?

jag röker alldeles för mycket.

och jag saknar storerik så fruktansvärt. vill att det ska va som förr när det bara va han+jag all the time.

så vill jag bli bra på att skriva.

skunkmess från lillerik:

”sånt kan man göra på andra ställen, som är mycket bättre ställen… din säng, va sägs?”