men jag ÄR en strandad val. o jag är mer ful än på länge o jag har mest fula kläder på länge. alla jävla kläder går sönder o blir urtvättade. de som inte blir det tycker jag bara är fula. oki detta är ett jävligt ytligt problem JAG VET, men när man bara går runt o känner sej ful o fet o vill ha nya kläder o ny frisyr men vet inte hur. det påverkar knappast tillvaron till något mer positivt.

min mamma fixade nyss så att våran brödrost började brinna.

det bästa med min familj är att den är bäst. mamma, stina, jag o trulsan (våran katt). vi är bara tjejer o vi är bara bäst. vi bor i ett litet rött hus med jättelågt till tak i utkanten av en pytteliten håla som i sin tur ligger 4 mil utanför norrköping.

idag ska det fotas fina bilder o sen blir det mer stil på min hemsida. för hoppningsvis.

har varit hos läkaren. har fått medicin.

Which Trainspotting Character Are You?

det kan kännas som att snart brister det, snart bryter jag ihop, snart blir jag galen.

verkligheten känns så overklig så jag vet inte längre vad som är verkligt. ibland. som igår tex. alla var emot mig o pappa var arg för att han va tvungen att skjutsa mej till stallet o de i min ridgrupp hade redan valt hästar o fast att jag inte skulle välja sist fick jag det o fick då ta ”bottenskrapet” vilket i detta fall betyder gucci som hoppas stort o kickar upp ryggen o baken flera mil upp. men vi hoppade bra o jag satt kvar. men de i min ridgrupp pratade knappt med mej o de skrattade när jag fick gucci o jag kände mej så utanför o hatad o sen insåg jag att hela mitt liv är så. gick o grät i stallet.

ensamheten o utanförskapet blir så stort o tungt o hela mitt förflutna o hela min framtid ligger så hårt, vasst o tungt över mej. när man gått o svalt o försökt hålla känslan borta ett tag kommer den, som en panikattack.

idag ska jag till läkaren. så blir det kanske medicin. men jag vet inte. jag vet inte om jag vill.

belle & sebastian va jättebra. det va liksom inte sant. man stod bara o fånlog. men magdalena o jag gick ifrån tidigare, för vi va tvungna att hinna med tåget hem. det va ju väldigt synd, men ellen har berättat om slutet o vi missade tydligen inget direkt.

mitt i natten kom jag sen hem till världens finaste, nämligen erik jersenuis min underbara pojkvän (snart 6 månader…)! haha jag är bra på att vara klyshig, men erik är mmmmmmmm hehe. vi låg i sängen till kl 14.00 idag för då skulle jag hem. ett perfekt sätt att tillbringa en onsdag fm.

idag åker vi. belle & sebastian. det är stort. herrejisses.

jag somnar alltid ifrån p3pop o vaknar mitt i natten o ligger o lyssnar på nattradio eller vad det kan tänkas heta.

jag skriver alltid saker bara på söndagar numera.

he said: ”you never be mine” he swore it to me,’till the end of time. he said that ”love’s never kind” I memorize these lines, practise them every night.

intresant med alla dessa test. hoho.

ja imorn är det dax för belle & sebastian, helt otroligt + strul med tåg, men men.

va hos min nya psykolog idag då. min kurator va med. det kändes väl helt ok, men nått va ändå inte bra, det känns så läskigt att lämna min kurator. hon är så bra o trygg o jag kan berätta o analysera o hon förstår o hjälper till. hur kommer detta gå? plus att jag ska till en läkare på torsdag. medicin? (rädd)

What kind of drunk are you?