Arvid bygger med lego.

”Det är en flyttfågel.”

”Titta vad mycket saker den ska flytta.”

Jag kommer till Sveriges äldsta bokhandel, och mina gamla hemtrakter, för att berätta om mitt skrivande och läsa ur Hästar.

25 oktober kl 18.30, Söderköpings bokhandel & antikvariat.

🦄

För nio år sedan:

”jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här. men. jag började precis gråta på sidan sextiofem i min egen roman. vet inte om det betyder att min roman håller på att bli så bra som jag hoppas, eller om det bara betyder att jag håller på att förlora förståndet. kanske är det samma sak.”

Nu:

Och nästa år kommer den äntligen ut!!!! Har bara ”putsat” lite. Och väntat på rätt förlag.

Också nu:

Men vad ska den heta??? Hur ska jag lösa de där sista frågetecknen???

Doften av fukt och av multnande.

När Alice Boman sjunger.

Min bebis som gnäller amamamamam och vill till mig.

Mitt barn som säger kom mamma vi leker på mitt lom. Älskar hur vissa ord uttalas. Skulle blir skulde.

Jag struntar i att plugga en fm och tar över vabben och går till lekplatsen istället, sitter där i sandlådan.

Längtan hem. Men jag vet inte var det är, jag hittar inte.

Skriver utkast till dikter på mobilen om natten.

Bokmässan 2021 – en mycket speciell upplevelse. Och vad kul jag hade! Ett öde mässgolv, mörka tevestudios, intressanta samtal, fina möten. Min nervositet som övergick i någon slags stilla klarhet när jag klev fram framför tevekamerorna i Rum för poesi. Fick en att gråta, och fick skriva i två böcker efteråt, vilket kändes som ett gott betyg med en sådan liten studiopublik. Framförallt var det roligt och kändes bra. Fick äntligen träffa min förläggare. Fick hänga en hel dag med min internetkompis Sofia som jag bara träffat en gång tidigare 2009. Fick bo två nätter hos Liv och Andreas i deras fina hus och varma hem. Henrik som blev sjuk och fick ta hand om barnen ändå. Nu gråter min bebis amamamamam och vill till mig. Han tycker nog att jag varit för lite mamma och för mycket författare sista dagarna. Även om han ju var med i Göteborg, det var hela familjen, och när vi igår fastnade i en bilkö efter en trafikolycka precis utanför Malmö och blev stående i en timme med en gråtande bebis så sa Henrik: ”Vad gör man inte för poesin.”

När blev det så helt hopplöst att veta hur man radbryter dikt??? Och

därför är jag också helt

besatt

av att göra det?

Har tillbringat

dagar

ja dagar

med att försöka hitta rytmen nu……………………

Snart är det bokmässa! Även om jag kommer sakna det svettiga mässgolvet. Sakna en vanlig bokmässa. Det går i alla fall att vara med digitalt, för alla de som inte åker dit. Men jag ska dit! Lördagen den 25 september kl 12-13 läser jag i Rum för poesi, tillsammans med Geir Gulliksen, Elise Ingvarsson och Isabella Nilsson.

https://bokmassan.se/rum-for-poesi-2021/

Äntligen skriva poesi på café igen.

vs.

Gå promenad istället och försöka förstå hur man hanterar en text som är så naken.

Hur i hela fridens namn börjar man redigera något som är 160 sidor diktfragment? Där jag än så länge bara fortsätter lägga till någon mer sida vid varje sittning, än börjar stryka. Det känns som att den måste innefatta allt? Men det vill jag ju inte ens. Bara att jag måste hitta rätt pusselbitar. Och de är tydligen många. I alla fall: Jag skriver igen! Jag skriver på café igen! Det här manuset ska bli så bra! Om några år???

EDIT: Jag cyklade och köpte trosor och örngott istället. Det var lättare.

OCH: Att ha mod att vara naken? Vad är mod och vad är poesi?

Barnet (3,5 år):

”Man föds och man dör.

Man är människa.”