I augusti blir jag barnbibliotekarie på halvtid! Ska jobba med läsfrämjande för 4-6-åringar i Sjöbo kommun. Så glad för detta!

skrev jag i mitt anteckningsblock för att testa hur pennan funkade egentligen. Jag skriver alltid på dator men med papper och penna bredvid, för att samla anteckningar, lista olika saker och bena ut tankarna vid behov. Det har varit bra skrivdagar och dåliga skrivdagar, men jag har mutat mig att sitta stilla på min platta rumpa, och romanprojektet som länge var något jag mest antecknade idéer till har öppnat sig och liksom visat sig för mig, börjat leva. Vet knappt hur det gick till men nu är det 72 sidor text, något slags skelett. Och nu blir det sommarlov.

En sak som jag drömde om när jag drömde om hus var att gå ut i trädgården om morgonen och plocka bär till frukosten. Nu gör vi det. Lukten av fuktig sommarmorgon när vi går barfota i pyjamas ut i morgonsolen som får vinbären att lysa.

Jag älskar att I det vilda lever och läses, och att få ta del av läsarnas upplevelser.

Igår fick jag på Instagram se hur det på Umeå stadsbibliotek är skyltat med böcker inslagna i brunt papper, med en kort beskrivning skriven på varje bok. ”Vad händer när det vilda löper fritt i villaområdet?” stod det på en bok. Fick meddelandet: ”Jobbar som bibliotekarie och vår skyltning just nu är ”blind date med en bok”. Tycker alla ska läsa I det vilda!” Vilken rolig idé och så glad jag blir!

Samma bibliotekarie, jennys.bibliotek, recenserar I det vilda på Instagram:

”Denna kortroman utgörs av tre distinkta och mer eller mindre sammanhängande delar.
I den första stiftar vi bekantskap med 10-åriga Ester som provsmakar livet. ”Det smakar jordgubbsyoghurt, blockchoklad, smutsiga bröst.” Ester provar sig fram i gränslandet mellan barn och kvinna, provar hur det kan vara att gränsla sina vänner och deras syskon, hur det känns att stoppa ner döda insekter i trosorna och att smeka den snygga ridläraren på låret. Det är rått och sexuellt och gränslöst. Träffsäkert skildrar Zetterdahl barnets utforskande av den undertryckta sexualiteten som bara vill ut, ut, ut. Kanske är denna första del den mest helgjutna av de tre, även om jag gillar helheten väldigt mycket. Faktum är att det är det bästa jag läst på länge. Det är därtill ett av de intressantare barnporträtt jag läst. Ester är så genommänsklig samtidigt som hon är gränsöverskridande.
De två följande delarna kan jag inte beskriva utan att spoila handlingen, men som en röd tråd genom boken går det vilda och gränslösa. I villaområdet slumrar vildheten och behöver bara en liten knuff för att vakna till liv. Att hela berättelsen täcks av en grumlig hinna av smuts och obehag är som pricken över i för mig. Jag uppskattar dessutom hur språket i den tredje delen får en mer lyrisk form. Det blir som ett snyggt sätt att knyta ihop boken, där utrymme för tolkningar ges fritt spelrum.”

Jag har länge tänkt att jag ska sammanställa recensioner av I det vilda från Instagram, detta får bli starten.

Blev även utskälld av en tant på bibblan häromsistens, hon tyckte att I det vilda var det vidrigaste hon läst.

Jag ska plantera så jävla mycket blommor.

”jag tänker på hur du hade trosorna på huvudet

när du badade

för att hålla håret på plats

nu kastar jag de trosorna

kartonger med brev

mina gamla skolarbeten, som alltid handlade om hästar

så mycket vi bara kastar

skräp

är gjort av någonting”

Jag och barnen tittade i fotoalbum och plötsligt var den där, en bild på mamma med trosorna på huvudet, sittande på huk i ett badkar med ryggen mot kameran, duschande och vattendropparna stänker bakom henne. Jag visste att det fanns på bild någonstans, men har inte hittat den när jag letat. Nu är hon där, och hon är så levande.

(Dikten ur min diktsamling Hästar)

En gång var du ung. Jag bläddrar i dina fotoalbum, möter din blick. Du visste inte ens att jag skulle finnas sen. Nu är det du som inte finns. Jag har levt 13 år utan dig nu, jag kommer aldrig sluta räkna

Bästa dagarna på jobbet som skolbibliotekarie? När jag får läsa, prata och skriva poesi med åk 5! Tur att det är en fyrparallellig skola så jag får göra det många gånger. Elevernas dikter ska ställas ut i bibblan sen!

Bästa dagarna på jobbet som folkbibliotekarie? (För jo, jag är det också, det är ett integrerat folk- och skolbibliotek och några timmar i veckan räknas jag till folkbiblioteket.) När jag får hålla skrivworkshop med några skrivsugna damer!

Och ärligt talat finns det en till sak: att städa i hyllorna (moahaha sån är jag!) och skylta med böcker och tassa runt helst i ett tyst bibliotek strax innan stängning på torsdag kväll, småprata med någon besökare, gärna de gånger man får vara detektiv och leta upp någon bok till dem, men annars bara umgås lite med alla böckerna som står där och väntar.

Svante och jag var ensamma hemma. Jag föreslog pannkaka till middag. Svante sa pasta. Jag föreslog tortellini. Svante sa okej, tortellini med pasta. Jag kokade tortellini. När vi åt sa Svante: Det här är gnocchi. Han ville ha kepsupp till. Till efterrätt slickade han strössel ur en skål. Han kallade mig sin kattkatt, när jag kallade honom min skattkatt.

Jag har köpt nya doc martens. Hade egentligen inte råd men kände att jag måste, mina gamla faller i bitar. Köpte min förra, mina första, när jag var i Stockhom på väg från radiohuset hem till Erik efter att ha spelat in Lundströms bokradio. Det kändes som starten på min författarkarriär eller vad vi ska kalla det, det var 2017 och Brombergs Blå blixt-antologi hade nyligen kommit ut, och att bli inbjuden till Lundströms bokradio var stort, overkligt. Jag åkte hem från Stockholm med nya skor, det var det konkreta som syntes men det andra som hänt var större. Nu har jag som sagt köpt nya, dessa beställda på nätet för så ser livet ut nu. Kan inte låta bli att undra vad dessa nya skor ska innebära för ny epok. Jag är hopplös som alltid tänker såhär. Än så länge: skavsår.