Den 28 oktober kommer jag till Söderköping för en heldag tillägnad poesin, med skrivövningar, samtal och uppläsning. Det ska bli så spännande! Och det är tydligen fullbokat.

Svante vaknade en natt och grät över att han inte hade sin blå hoppa, dvs sin blå kanin. Dock har han ingen blå kanin, och vi letade i mörkret efter vilken kanin han kunde tänkas mena, men ingen dög och till slut sa vi Svante, du måste ha drömt att du hade en blå kanin. Han fortsatte gråta.

Svante vaknade en tidig morgon och viskade till mig ska jag rida på häst idag?

Svante vaknade en tidig morgon och viskade till mig ska jag rida på häst idag? Jag vill rida på häst.

Henrik har varit i Montreal på konferens och det är så långt bort. Jag har tänkt på när han var i New Orleans på konferens. Vi hade försökt och försökt i månader, och då när han var borta fick jag mensvärk fast att jag inte skulle få mens riktigt än och jag fattade, väntade några dagar innan jag tog testet och det var positivt och jag grät och spillde kiss på golvet och ringde väl och väckte honom. Sedan hörde han av sig till mig med frågor om ifall han vågade stanna i usa, om han skulle boka om flygresan hem, covid gjorde att världen började stänga ner, han bokade om, han skulle med det sista flyget till storbrittanien, och han smsade på natten att de inte fick gå ombord för det var något problem med att lasta bagaget och alla passagerare var tvungna att godkänna att åka utan bagaget, och jag låg vaken mitt i natten och undrade vad som skulle hända om henrik inte kunde lämna usa, om han skulle få åka med något fraktfartyg från usa till europa då, och jag skulle vara själv med ett barn och ett växande foster.

9081 jävla ord i mitt diktsamlingsmanus. Det är för många. Jag vet inte vilka som ska bort. Och de som ska vara kvar vet jag inte i vilken ordning de ska komma. De vet det inte själva heller.

Jag är så långsam.

Det är dumt i vår tid. Det är kanske alltid dumt.

Jag vill få vara långsam.

”Vad är det som avgör om en dikt är en lyckad dikt? Tiden.” skriver Pia Tafdrup i Över vattnet går jag.

Vad är den avgörande skillnaden när man flyttat till landet? Flugorna. Nyckelpigorna. Det är oktober nu, men de fortsätter komma in.

Det är oktober nu, jag ska få ordning på det där manuset.

Jag sitter ju här.

Pappa gav oss en gräsklippare i inflyttningspresent.

Hur mycket ska vi växa här.

Mina barns ansikten när jag kommer hem.

En länk i mammas halsband gick av, den kostade 450 kr att laga.

Jag blir mer och mer lik mamma för varje dag.

Nu kör jag bil till jobbet precis som hon gjorde. Har köpt en rutig kavaj.

Jag hittade en fantastisk dikt i telefonen som jag skrivit, mer än tre veckor av sjukdom nu, som blev sämre, bättre, sämre, bättre, sämre och jag ligger i sängen. Saker jag gillar med vårt hus: det har många fina gamla detaljer, det har skavda slitna sidor som gör det till ett hem man inte är rädd att röra sig i. Badkaret, framförallt nu när jag är sjuk, träden i trädgården, att barnen begraver humlor, getingar, flugor och myggor i trädgården. Stjärnhimlen när man kliver ut i trädgården om natten. Dahliorna och de andra blommorna, äpplena, päronen, biggaråerna nästa sommar. Arvid som klättrar i träden. Men jag misströstar över att jag inte fått en enda kvällspromenad än, utan ska tydligen hosta istället, ligga i sängen, den är iaf ny och så mkt bättre än den gamla.

”Nu åka till huset” säger Svante när vi vaknar, när vi säger att det är förskola idag och några dagar kvar tills flyttlasset går. ”Neej.” Vi var där fredag, lördag, söndag. Skrubbade bort gammal smuts, skruvade ihop vår nya säng, ställde pulkor och gräsklippare och vinterdäck i förrådet, lekte i trädgården. Svante lekte att han matade bä med äpplen som han körde i skottkärran. Arvid klättrade i träd. Jag visade barnen hur man skördar morötter från landet. Nu sker sensommaren där ute, och jag borde jobba, skriva, handla några saker, PACKA, sa jag packa?? Men jag ligger i sängen och hostar lungorna ur mig. Tänker på buketten med dahlior jag vill plocka när vi kommer till huset igen, när jag packat upp vaserna, hur jag ska orka packa ner vaserna.

Om jag var en SAB-klassificering vore jag Biografi med genealogi, särskilda personer. Jag heter Lz och vi lärde oss inte SAB när jag pluggade utan DDC som man också använder i Malmö. Nu när jag jobbar i Lunds kommun öppnar sig en ny värld och hallå jag är bibliotekarie på riktigt nu. Dessutom känns det som att jag hamnat på rätt plats.

Vi har snart ett hus.

Äppelsorterna heter Flädie och Laxton.

Jag vet inte hur vi ska leva där.

Vi ska plantera fler träd.