Jag tänker på det Ingela Strandberg säger i Lundströms bokradio, att hennes man tyckte att hon skulle sluta jobba för att bli författare, för om hon inte gjorde det nu skulle det inte bli nåt. Jag tänker på tiden det tar att skriva. Det måste inte vara själva skrivakten, men att ha tid att tänka på det man skriver, det man ska skriva. Den här vårvintern har jag haft endel ont i huvudet, jag som aldrig annars har ont i huvudet. Jag har tagit skrivdagar till att vila, läsa bara. För hur glad jag än är över att ha ett jobb på bara 50% så går jag ju och tänker minst lika mycket på saker jag ska göra på jobbet som jag tänker på det jag ska skriva. Och nu är det bara två månader kvar av mitt vikariat så jag måste även gå runt och tänka på vad som ska komma sen, hur man får ihop ekonomi och skrivtid och jobbtid. Vi har ju valt att bo där det är billigare att bo, men man ska betala el och mat och räntan är inte gratis. Jag tänker på om skrivandet kunde ge en vettig inkomst. Jag tänker på allt jag aldrig kommer att skriva för att åren går.