Muriel Barberry – Igelkottens elegans (Har länge tänkt att jag skulle vilja läsa något från Sekwa. Denna stod i mammas bokhylla när Stina och jag skulle packa ner vårt barndomshem. Vi var bägge sugna på den, då den var poppis för ett antal år sedan. Stina fick den. Några veckor senare berättade hon att hon läst den, kastat den i väggen och att jag hemskt gärna fick ta den då hon inte ville ha kvar den i lägenheten. Jag tog den. Nu, tre år senare, har jag läst den. Jag reagerade inte lika starkt som Stina, kände inte att jag behövde kasta den i väggen. Den var lite för småtråkig för det. Kände snarare att jag blev sömnig. Men den var ack lite för gulligt filosofisk. Sen så fanns det ändå några partier som var barniga på det där charmiga sättet som jag är så svag för, det måste jag erkänna.)

Ariel Held – Säg inte det här till någon (Min kompis Lina har ett alter ego som skriver erotisk litteratur. Detta är den första erotiska roman jag läser, men jag kan tänka mig att den tillhör toppskiktet! Handlar om en kvinna som inleder en sexuell relation med en man, där de i sina lekar spelar en liten flicka och hennes pappa.)

Maggie Nelson – Bluets (Diktbok jag fått i present av Johanna för några födelsedagar sedan, och jag drar mig alltid för att läsa på engelska. Nu var det dags! Och den var en fin följeslagare under några dagar. Tex: ”Yesterday I picked up a speck of blue I’d been eyeing for weeks on the ground outside my house, and found it to be a poison strip for termites. Noli me tangere, it said, as some blues do. I left it on the ground.”)

Sara Stridsberg – Beckomberga – Ode till min familj (Ibland önskar jag att Sara Stridsberg skrev alla böcker. Ingen kan väl som hon göra det svarta och fula till någonting bedövande vackert.)

Richard Yates – Revolutionary Road (Såg filmen när den kom, tyckte mycket om den, och har alltid tänkt att jag vill läsa boken. Boken var givetvis hårresande bra.)

Taiye Selasi – Komma och gå (Ghana most go blev på svenska Komma och gå, så fint rytmiskt tolkat, som någon av mina vänner sa. Och det kom både en och två tårar. En stark berättelse om en splittrad familj och om migration. Det börjar med att patriarken Kweku dör i sin trädgård i Ghana. Detta får barnen att resa från USA och familjen att samlas, och bit för bit avslöjas historien om hur de skildes.)

E. Annie Proulx – Sjöfartsnytt (En sådan där bok jag köpte på myrorna en gång och som sedan bara stått i bokhyllan. Kände mig så himla duktig som tog med den, den har fått gå före nyinköpta böcker till och med. Och det var en trevlig bok. Usch vad tråkigt det lät. Men den var trevlig. Ibland spännande. Ibland mycket bra. Ibland mest trevlig.)

Philipp Meyer – Sonen (Jag slukade den med hull och hår, både bisonoxarnas raggiga och indianernas flätade. Det var länge sedan jag läste något så våldsamt, samtidigt fantastiskt och storslaget episkt. Från indianer och nybyggare till oljerikedomar, och hela tiden känslan av det här landets sjuka historia, och av hur sjuka vi människor är. Nu önskar jag leva som indian på prärien, vet att det är min rätta plats.)