Emma Cline – Flickorna (Åh! Jag älskar den här fantastiska romanen från de första meningarna! Inspirerad av Charles Mansons ”familj” och de mord de begick, skriver Emma Cline om flickors utsatthet och om makt. Det är rysligt vackert skrivet!)

Lucia Berlin – Handbok för städerskor (Otroligt hyllad novellsamling – som också är otroligt bra! Lucia Berlin skriver skarpt, humoristiskt, drabbande. Det krävs bara att läsa ett fåtal noveller för att förstå det. Men den här samlingen är en riktig tjockis, så det kommer nog ta en stund innan jag har läst hela.)

Therese Bohman – Aftonland (Therese Bohman skriver om ensamhet och om att leta efter någonting som känns meningsfullt. Om konst. Om klass. Om kön. Om undergången. Det är stämningsfullt och skickligt skrivet.)

Tone Schunneson – Tripprapporter (Sårigt, laddat, poetiskt, trasigt, starkt. Om en ung kvinnas liv med alkohol, droger, män, minnen. Men det blir lite tjatigt, när språket maler på, och det inte känns som att historien kommer vidare.)

Chris Kraus – I love Dick (Idéroman, essäroman, om besatthet, kvinnors och mäns relationer, makt och skapande. Först har jag lite svårt att komma in i det, jag förstår inte karaktärerna, mest för att det kanske inte i någon klassisk mening är karaktärer, men mer och mer slås jag av denna kvinnas nakenhet, hennes ärliga analys. Sörjer egentligen att jag inte läst den på engelska, jag är alltid för lat för att läsa på engelska, men så mycket bättre med alla brev som jag ju förstår inleds Dear Dick. Bara det är egentligen genialt.)

Sara Stridberg – American hotel (Fin liten novell från Novellix. ”Min avhandling skulle handla om skelettet i den klassiska dramatiken, jag hade en tanke om att skelettet var en bild av det onda i oss, konturerna av spöket och vargen som vi hela tiden bär inom oss, men värjer oss för när vi ser dem i världen, hos läkaren eller på ett museum. Jag tänkte att skelettet också var en skiss av människan, en hastigt tecknad streckgubbe eller början till ett porträtt, att vi långt där inne tillhörde samma stycke råa mänsklighet. När Sylvia blev sjuk övergav jag den tanken, i takt med att skelettet framträdde allt tydligare under hennes spända grå hud gled jag över till nya ämnen. Brottet hos August Strindberg, fåglarna hos Anton Tjechov, Molières himmel.”)

Linda Boström Knausgård – Välkommen till Amerika (Hon bad till gud att hennes pappa skulle dö. Och han dog. Nu har hon slutat att tala. Hon bor med sin mamma och sin bror, han har spikat igen sin dörr och kissar i flaskor. Välkommen till Amerika är en tät, vacker och mörk roman. )