Arne Dahl – Utmarker (Sisådär en gång om året läser jag en deckare. Detta skulle bli månadens pocket på jobbet, så tänkte att det var läge att prova Arne Dahl som jag fattat att många gillar. Det var en tempofylld deckare, full av hemliga rum och oväntade vändningar, och ja jag streckläste till sent in på natten. Tyckte att den var rätt bra, faktiskt.)

Kate Tempest – Tills det dödar oss (Jag tog mig till sidan 100. Jag sa till mig själv att om jag inte fastnat då behövde jag inte läsa mer. Jag läste inte mer.)

Geir Gulliksen – Berättelse om ett äktenskap (En roman som är ungefär vad den heter, fast mest handlar det om äktenskapets upplösning, när frun faller för en ny man och spenderar mer och mer tid med honom istället för med familjen. Det är smärtsamt och fångande. Och förvånansvärt mycket sex måste jag säga.)

Lina Wolff – De polyglotta älskarna (De polyglotta älskarna består av tre sammanlänkade berättelser som alla handlar om kärlekslängtan, svek och sexuella maktspel. Om drömmen om förståelse. En roman som med sådan lätthet är djup och komplex. En bok som imponerar! Det här är stor romankonst.)

Jamaica Kincaid – Annie John (En fantastisk barndomsskildring. Precis det som jag är så svag för. Mörk och glasklar. ”Jag ägnade min fritid åt att spela kula och vinna. Nu kunde jag inte längre stå över ett par partier, inte heller kunde jag på rasten promenera över skolgården till den närbelägna kyrkogården för att sitta på gravstenar och inhämta upplysningar från de andra flickorna om vad jag skulle göra för att få mina bröst att börja växa. Våra bröst var för oss som dyrbara plantor som bara behövde den rätta kombinationen av vatten och solsken för att blomma. All min lediga tid gick åt till att spela kula. Och som jag vann. Från den dagen då jag gick till skolan med de tre kulorna jag fått av den rödhåriga och samma dag kom hem med tjugo – tillräckligt för att fylla en gammal bleckburk. Alla trodde att min framgång berodde på mina långa armar och min säkra blick. Vilken överraskning det här var för mig – något om mig själv som jag inte känt till. Kanske hade det fastnat i mitt minne att min mor en gång sade till mig: ’Jag är så glad att du inte är som de där flickorna som tycker om att spela kula.’ Och eftersom jag alltid kände att jag måste göra tvärtemot vad hon önskade av mig spelade och spelade jag kula med en glöd som jag aldrig ägnat något annat.”)

Ingen rök utan mareld (Jag är ju partisk och kan väl knappast säga något vettigt om den här antologin, förutom att den såklart är fantastisk!)

Anna Axfors – Kärleksbrevet (En ung kvinna ligger hemma och röker medan disken breder ut sig och medan hennes mamma ligger för döden, de har inte träffats på länge och kvinnan samlar sina tankar i ett brev. ”När man en gång lagt av sig sig sin flickdräkt kan man inte ta den på sig igen, då har den ruttnat. Samtidigt kom jag inte alltid ihåg hur rollen hon gett mig skulle spelas, kunde inte replikerna, rekvisitan eller minerna utantill. Men jag slutade aldrig glida över gatan, det var ett språk som hittat sin väg in i mig och nu växte där – människor tror att det är vackert att vara flicka, och människor i alla åldrar tänder på idén om flickan, men de måste förstå att flickor är fula, att de bär på ett mörker, att de inte kan dölja sina lukter, inte ens för sig själva, att deras trosor luktar surt och mjukt, och det påminner dem om deras inre, en plats där de gärna vistas.”)