Jörn Lier Horst – Jakthundarna (Jag tänkte att det var dags att försöka mig på en deckare igen. Och jag gillade faktiskt denna! Det tillhör inte vanligheterna. Jakthundarna är flerfaldigt prisbelönt och har jämförts med Nesbö och Sjöwall/Wahlöö. Den är välskriven och med skickligt utformad intrig, trovärdig psykologi. Självklart spännande så man vill ligga uppe halva natten.)

Yahya Hassan (Om en uppväxt präglad av våld, svek och kriminalitet. Yahya Hassans självbetitlade bok är stark och obekväm. Den har slagit alla försäljningsrekord för en diktsamlingsdebut och blev en stor snackis. ”JAG SATT I GARDEROBEN MED EN ÄPPELMUNK I HANDEN / OCH LÄRDE MIG KNYTA SKOSNÖREN I STILLHETEN / APELSINER MED NEJLIKOR OCH RÖTT BAND / HÄNGDE FRÅN TAKET SOM GENOMBORRADE VOODOODOCKOR / DET ÄR SÅ JAG MINNS DAGIS / DE ANDRA LÄNGTADE TILL JULTOMTEN SKULLE KOMMA / MEN JAG VAR LIKA RÄDD FÖR HONOM / SOM JAG VAR FÖR MIN PAPPA”)

Violette Leduc – Oäktingen (Jag försöker lära mig att inte läsa ut böcker. Brukar alltid tvinga mig igenom allt jag påbörjar. Med Oäktingen lade jag den ifrån mig efter drygt 100 sidor. Trots att jag älskade mycket av den. Var tvungen att skriva av fantastiska passager. Men den var så himla tät och jag mäktade inte riktigt. Men hoppas att jag gör ett nytt försök en annan gång och är mer på rätt humör då. En fantastisk passage som jag skrev av: ”Jag klev in i det högsta ogräset, öppnade häftet. En kvinna berättade om sin bröllopsnatt, liknade mannens kön vid en ål i kvinnans kön. Jag förstod inte: jag slog igen det konstiga häftet, ramlade framstupa över det. Jag föreställde mig ingenting eller snarare jag föreställde mig alltför mycket. Jag hade sett ålar hos fiskhandlarna: jag föreställde mig den slingrande manbarheten under byxorna, uppifrån naveln och ner till fotknölarna. Min knytnäve bultade mot tinningen och när jag vid varje slag viskade: det är omöjligt, svarade häftets pärm: det är möjligt. Jag klev ut ur ogräset, sprang till huset där hon bodde som väntade på häftet. Våra händer skälvde lika mycket när jag lämnade det till henne.”)

Sarah Winman – When God was a rabbit (Jag köpte den i fantastiska bokaffären Strand i New York pga fantastisk tipslapp. Sen brukar jag inte läsa på engelska, så det tog ändå emot lite. När jag väl började var jag fast! Charmig och sorglig och jättefin. Jag är ju så svag för barndomsskildringar. Bara en sån sak som att ha en kanin som heter Gud.)

Tove Folkesson – Kalmars Jägarinnor (Kalmars Jägarinnor handlar om en flickflock med mantrat: Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga. Tonårskänslan är mitt i prick: utanförskap och gemenskap, smärta och eufori. Fantastiskt skriven med poetisk precision i språket.)

Curtis Sittenfeld – Systerland (I teorin låter den bra: Ett synskt tvillingpar, där den ena bejakar sin begåvning och den andra förkastar och döljer den. När de får varsel om en annalkande jordbävning förändras deras liv. Det är en relationsroman och en nedräkningsthriller. Och jag tyckte det lät lovande. Men i praktiken var det som att ge mig en stor påse lösgodis: Jag slukar allt och mår illa efteråt. Vad är det egentligen jag läst? Visst finns det fina passager, men texten bjuder inget motstånd. Det finns inget problematiserande. Slutet känns närmast som dålig chicklit. Det här känns som en historia som skulle kunna locka Joyce Carol Oates, men hon skulle gjort något mycket bättre av det.)

Karolina Ramqvist – Flickvännen (Hon vill bli omhändertagen av sin man. Det är det enda hon vill. Han rånar värdetransporter. Hon är flickvännen som sitter hemma och väntar. Bland rostfria ytor, hotellsteril inredning. Hon eliminerar kroppsbehåring, pratar analsex med de andra flickvännerna. Det blir närmast klaustrofobiskt med all kyla och ytlighet. Det statiska. Det är provocerande och kittlande på samma gång. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen Den vita staden.)

Joyce Carol Oates – Karthago (19-åriga Cressida försvinner i skogen. Hennes systers fd fästman, en ung krigsveteran nyss hemkommen från Irak och svårt traumatiserad, anklagas för försvinnandet. Samtidigt faller hennes familj sönder. Det är en roman om skuld och oskuld. Om att vara den som ingen förstår sig på. Det är svårt att inte sträckläsa.)