Ariana Reines – Coeur de Lion (”Häromkvällen berättade du för mig / Att du googlat dig själv / Och hittat ett tråkigt youtubeklipp / Av någon tonåring med samma namn som / Du. I klippet sa han sitt / Namn, sa du, och att det var så konstigt. / Någonstans i någonting / Som du sjöng för mig av det du skrivit / Hände detta, någonting om att du inte hade / Något namn, eller ett namn som likaväl inte är något / Namn alls. Eller någon identitet.” En långdikt och ett flöde av tankegångar, om en brusten relation, om konst, om sex, om judiskhet, och det skrivet med en kantig rytm som kan vara både stötig och inspirerande. Det är allt annat än prydligt tillrättalagt.)

Olga Ravn – Den vita rosen (”Oljan har lagt sig / på havet det lyser / av dis i den vita gryningen / spill mig / min ömhet är ett mörkt fartyg” och ”Vattnet är svart / ge det till mig / natten är djup / ge den till mig / du har sagt mitt namn så många gånger”. Varför köpte jag den inte på bokrean, då för något år sen, varför var jag så duktig på att tygla mig, man ska aldrig tygla sig när det kommer till inköp av böcker, jag vill ha den i bokhyllan och kunna läsa om flera gånger.)

Ellen Strömberg – Jaga vatten (Faller in i kategorin ’Böcker jag lånat på bibblan men nu vill köpa för att kunna låna ut till kompisar och kunna återvända till när andan faller på’. ”Vattnet var mycket farligare när man såg det än när man inte såg det, men det var enklare att låtsas vara död när man såg mörkret runt omkring sig. Hanna sa att hon också öppnade ögonen under vattnet, men jag visste att hon inte kunde dyka med ögonen öppna. Sommaren efter att vi hade städat ur mommos hus drunknade en pojke på badstranden intill. Mamma sa att jag inte fick låtsas vara drunknad mer, men det var okej, för vi hade redan slutat leka, jag och Hanna. Hanna lät pojkar med olja under naglarna och torra händer pulla henne i omklädningshytterna på stranden. Sedan ristade hon in deras initialer i bänkskivan i hytten.”)

Cecilie Lind – Mitt barn (”fyra händer syr mig i skrevet / ett barn ligger hos mig och lever”. En långdikt om moderskapets mörker. Ärligt, naket, okonstlat, många gånger fult. Jag läste den nästan för fort, trots att den inte ger något andrum utan bara fortsätter och fortsätter så som föräldraskapet gör. ”om någon frågar mig vem jag är måste jag svara / jag är en som droppar / mjölk, tårar, blod, kiss”)

Daniel Mårs – Voilà! (Om bondgården och drömmen, om Paris och om att tilldelas en roll. ”jag har mycket hö / men inget siden” och ”jag sitter och blänger mot berget / det händer dagligen nuförtiden / isen knakar / när jag blir riden / mina fingrar gräver ner / i en killes höfter / sanden jag kört ut med traktorn / faller mot bottnen på våren” och ”jag reser till Paris om allt går snett / jag vill bara mata kaniner med maskrosblad / c’est moi”)

Fatimah Asghar – Om dom vänder sig mot oss (Om den blodiga delningen av Indien och Pakistan, om att vara föräldralös, queer, sydasiatisk muslim i USA. Jag blev imponerad av den här diktsamlingen, som jag förstått hyllats utomlands, men i Sverige har det varit rätt tyst om den?)

Olga Tokarczuk – Spel på många små trummor (Ok jag har inte läst ut den helt, men sparar tills bebisen kommit och det kan vara lagom med noveller? Jag har inte läst Olga Tokarczuk tidigare. Det som mest slår mig, och som jag gillar bäst, är hur hon så skenbart enkelt vänder på en situation så att ingenting längre är vad det tidigare verkade.)

Jon Jordås – Min Martina (Gun-Britt Sundströms klassiker Maken har inspirerat till ett relationsdrama nu i ett samtida Stockholm. Jag inser att jag glömt bort mycket av Maken, så blir tyvärr inte det där ljuva återseendet som någon recensent skrev om, men kul att ”återse” Jon som var min klasskompis när jag gick skrivarlinjen på Fridhem för en massa år sen!)

Hanna-Linnea Rengfors – Candy (”På stentrappans räcke satt en guldskylt med texten RÖKNING FÖRBJUDEN. Jag tog emot cigaretten. Hans läppar var torra och nariga men filtret dränkt i saliv. Jag sög i mig. Han tog den, gav den tillbaka. Tog den, gav den tillbaka. Jag sög i mig allt utan att tveka. Röken. Saliven. Hela situationen.” Och jag, jag vill bara sträckläsa. Hanna-Linnea Rengfors debutroman kommer bara ett halvår efter hennes debutdiktsamling. Nej jag är inte alls imponerad och avundsjuk, inte alls, men kan stolt erkänna att vi delar förlag!)

Vigdis Hjorth – Lärarinnans sång (”När hon pratade om sitt arbete brukade hon säga att det var så fruktbart och uppfriskande att vara tillsammans med unga människor, för de var växande och i rörelse och bidrog till att hon själv fick vara växande och i rörelse, att de unga människorna hindrade henne från att stagnera. Men nu fick hon den förfärande tanken att samvaron med dessa unga människor snarare bidrog till en form av regression? Att de smittade henne med sin ungdomliga narcissism? Hon tyckte att hon hade haft en del unga och dumma känslor de senaste dagarna.” Jag älskade Arv och miljö. Den satte ord på sånt ingen annan roman satt ord på för mig. Här blir jag inte lika hals över huvud tagen, men jag läser och gillar.)

Tone Schunnesson – Dagarna, dagarna, dagarna (”Det som finns är dagarna och pengarna och olika sätt att spendera de båda.” Jo jag gillar mycket när man får en bångstyrig karaktär som man bara vill skaka om och säga snälla gör inte så, medan hon försöker göra det bästa (eh?) av situationen.)

Ida Therén – Att omfamna ett vattenfall (”Jag bättrade på pudret, fimpade ciggen i potatisarna på den halvätna tallriken och vinkade efter notan. ’Jag vill bara att du ska veta vem du har att göra med.’ Han flinade. ’Jag har alltid drömt om en livsfarlig kvinna.’” Debutroman om June Mansfield, hennes liv och drömmar, relationen med Henry Miller och Anais Nin, och: hundra år senare en annan ung kvinna i jakt på kärleken och livet.)

Judith Kiros – O (Dikt och essä med utgångspunkt i Shakespeares Othello, där Othello hetsas att döda sin vita fru och bli det monster publiken tycker att den svarte mannen är.)

Jonas Rasmussen – Pappa-mamma-barn (Varför har jag inte läst den här tidigare? Om att vara förälder, om att få ett barn. Rakt och ärligt, och både svart och roligt, om hur svårt det kan vara. Även formsäkert, som ett slags inventering, där dikten räknar upp allt jaget har, och allt jaget aldrig gjort, med fotnoter som möjliggör utsvävningar. ”Jag har aldrig önskat att fler kvinnor hade sexuella fantasier om mig / Jag har aldrig flytt småbarnsföräldervardagen genom små, trånga glipor av sexuella fantasier / Jag har aldrig avvisat min älskade fru / Jag har aldrig funderat över varför jag, när jag – alltför sällan – får gå en promenad i ensamhet, ofta hamnar i de kvarter där jag och min älskade fru bodde innan vi fick vår son / Jag har aldrig varit i en situation där jag trott att jag ska dö / Jag har aldrig självmant försatt mig i en situation där jag trott att jag ska dö / Jag har aldrig självmant försatt mig i en situation där jag har tänkt att nu vill jag vara var och när som helst utom just här, just nu / Jag har aldrig känt det som att jag har gått vilse i allt det här; som att jag vet att det finns en punkt någonstans framöver, men att den punkten ständigt förflyttas” och: ”Det hänger en gunga / i släktträdets nedersta gren / Gungans däck i raka kedjor / Den utdragna gropen i sanden inunder / där barndomen bromsat upp / för att / gå vidare”)

Vanessa Springora – Samtycket (”När man är fjorton är det inte meningen att en femtioårig man ska stå och vänta på en utanför skolan, det är inte meningen att man ska bo på hotell med honom eller ligga i hans säng med hans kön i munnen medan andra äter mellanmål. Allt detta är jag medveten om, helt utan sunt förnuft är jag inte, trots att jag bara är fjorton.”)