Årets första kvartal (ungefär):

Tony Samuelsson – Kungen av Nostratien (Den är något av en stillsam thriller, och bitvis för den tankarna till Paul Auster. Men bitarna med Ivar Lo-Johansson, vad tillför de egentligen? Jo det är John Forsmans misslyckade roman såklart, men varför vill jag egentligen läsa det? Den här Augustvinnaren var en bladvändare, men ojämn tyckte jag, höll inte ihop i slutet och det var kanske meningen, men inte riktigt min kopp med te i slutändan även om jag gillade mycket? Om man ska läsa om litteraturvärlden läser jag nog hellre Therese Bohmans Andromeda.)

Ingvild H. Rishøi – Historien om Fru Berg (Det är mycket imponerande hur Ingvild H. Rishøi skriver fram barn. Och människor. Och hennes språk sen. Det är några år sedan jag läste Vinternoveller så kanske hade jag glömt för jag blev som förvånad av hur knockad jag blev av de här novellerna.)

Linus Gårdfeldt – Brorsan, Krabban och Lädret (”Ett språk av skinn å ben / Som burits / Genom allt detta brustna // Sjöng Brorsan // En plats av upplösning / Och förunderligt ljus”)

Mirja Unge – Hundnätter (”Vi sitter fast fattar du, sa jag men han sa ingenting hans huvud hängde i bältet. Jag lutade huvudet med tröttheten och blundade sen gasade jag igen däcken slirade och bilen stod stilla och jag kände mörkret bakom mig leva baksätesmörkret som hade legat och ruvat ända sen jag kom upp det kom över min axel och sträckte sin arm och drog tag i ratten och bilen krängde loss och jag styrde upp på vägbanan och gasade och de sista gatlyktorna lyste sitt gula innan skogen och viltstängslet tog över.”)

Johanna Larsson – Bokstavstro (”ett språkligt mirakel inleder / den kristna missionshistorien // det är en vårdag / knappt har tjälen gått ur marken / innan lökarna spränger jorden inifrån // de söta dofterna fyller sinnet till berusning / man skulle kasta sig utför ett stup / bara för att få fortsätta springa, så känns det // och här, i den stinna luften / denna pingstafton rämnar språken / och det står mig fritt att tillatala dig”)

Mattias Timander – Din vilja sitter i skogen (”Mina minnen hade blivit klarare sen det att jag for hemifrån. Det var först när jag kom till storstan jag riktigt klart kunde se myren och hur daggen fryser på viden där i september och att det rullar tjock dimma i älvdalen kring när jakten börjar. Jag hade som inte sett det tidigare men när jag kom på håll vart det nästan obehagligt starkt i huvet.”)

Nils-Åke Hasselmark – Ingenmans strand (”Nej tänk inte på det hopplösa längre / det har ingenting med ditt ursprung att göra” osv orkar inte skriva av hela läs den dikten i boken!!)

Alexandra Sundqvist – Matriarkenmarken (”det händer att jag bär mina barn som vaser genom rummen”)

Axel Winqvist – Kåta blommor (”mitt huvud tyngs ner av alla ovanor / mina ord blir allt mindre / snaran dras åt / och frukterna mjuknar / i tiden som binder oss samman / i världsalltets språng / och väntelistornas ljus” men här blir orden inte alls mindre, inte alls, jag tycker snarare att de exploderar.)

Valeria Luiselli – De tyngdlösa (Jag gillade att romanen lite tog sin utgångspunkt i Ezra Pounds dikt In a Station of the Metro: The apparition of these faces in the crowd:
Petals on a wet, black bough. Läste den till bokklubben och det var bra att prata om den, intressant hur karaktärer och tider smälter ihop.)