Elizabeth Strout – Olive Kitteridge (Pulitzerbelönad roman som också skulle kunna kallas novellsamling då den består av 13 olika berättelser. Men det är sammanhållna berättelser som alla handlar om Olive Kitteridge, hennes familj eller andra personer som också bor i den lilla staden i Maine. Jag förälskar mig mer och mer under läsningens gång. Boken har den där Alice Munro-känslan. Det är vardagligt men viktigt, trasigt och vackert på samma gång. Situationer när livet ställs på sin spets. Suveränt!)

Hanna Riisager – För kvalia (Ord som kan beskriva dessa dikter: Sirligt, flickigt, stökigt, svårt, lekfullt. Ibland går det mig förbi. Ibland är det fantastiskt: ”Ditt lilla överflöd av kropp ska dö i sömnen / Ur liv skrapas // och du ska vakna i lyftet mellan bordet / och lakanet så lätt // så utskriven // skäms inte för din sorg // skäms inte för den tyngd som kommer / ut av dig // ut i blyertsskogens djup och / glans // Där hektakomber av blåskimrande foster / redan glimmar i mossan som // granatäppelkärnor”)

Jennifer Clement – En bön för de stulna (Om de utsatta flickorna i de laglösa mexikanska bergen. En oerhört gripande berättelse och ett gripande vackert språk.)

Elin Cullhed – Gudarna (De har tröttnat på alla som kallar dem för tjejer, liksom med en klapp på huvudet. De måste ha ett nytt namn. De är gudar. Det här är en ungdomsroman om killar som sviker och föräldrar som sviker och vuxna som sviker, men vänner som alltid finns där. Skriven med ett underbart drastiskt språk.)

Asta Olivia Nordenhof – Det enkla och det ensamma (Det är vardagligt, enkelt, men självlysande starkt. Rått, men vackert. Modigt. Det kretsar kring minnen av döda föräldrar, svek, kropp. En fantastisk diktsamling. Helt enkelt. ”jag vet att min pappa som fjortonåring rymde hemifrån / i några år knarkade han och levde på gatan / jag har nyligen förstått hur han senare i livet omtalar min mamma i brev  / adresserat till andra kvinnor / den lilla grisen tog aborten bra, skriver han / om han slog henne gick hon över till anni, hon ville inte att min mormor skulle veta / jag vet det för att anni senare berättade om det för min mormor / ett aldrig upplevt minne som uppstått sen jag såg breven: / breven ligger framme / han har aldrig haft för avsikt att skicka dem till någon / min mamma ska hitta dem. hon ska förstöras / de bodde i samma lägenhet som jag bor i nu / jag tror de älskade varandra / mina naglar har växt ut och klippts många gånger sen min mamma dog / flera gånger sen min pappa dog”. Jag skulle kunna citera hur mycket som helst.)