Alla bilar som spelar hiphop på hög volym när de susar förbi på gatorna i Brooklyn.

De två barnen som jag såg trilla och tappa ut allt godis som de trick or treat-at på Halloween.

Att några på Halloween spänt upp en filmduk på en av framgårdarna och visade Disneyfilm för barnen där.

Ekorrarna som känns som om de fintar mig när jag är ute och springer, vi vet inte hur vi ska mötas när vi möts på trottoaren.

När Henrik berättade om att Rutgers är sponsrade av Pepsi, och när de hade en liten tillställning på jobbet så kom en av de anställda med en Coca Cola-burk, och folk blev chockade, vad gör du? du kan inte dricka Coca Cola här! Bara tanken på ett universitet som är sponsrade av Pepsi, vad säger ni om det, Lund?

De ödegårdarna som är kvar efter ett rivet hus som de anlagt fina trädgårdar på.

Ödegårdarna som är öde och vilda.

Min fantastiska öronspecialist Md Francisca Yao, att jag var på väg att gråta första gången jag träffade henne, när jag fick tillbaka hörseln på direkten när hon gjort rent mina öron ordentligt och gett medicin, första gången på fem veckor. Tredje gången jag träffade henne berättade hon om hennes tolvåriga syskonbarn som älskar Sverige, hon fick fota honom bredvid en Sverigeflagga när de såg en på stan häromsistens. När de spelar spel vill han alltid att de ska representera olika länder och då är han alltid Sverige, och min öronläkare får vara Jamaica bestämmer han. Hon förstod inte hur detta kom sig när deras ursprung är koreanskt/franskt. Fjärde gången jag träffade henne behövde jag inte betala, eftersom jag varit där så många gånger sa hon. Efteråt pratade jag med en kollega till henne som har en svensk fru, och han undrade om jag kunde köpa en tröja åt henne i Sverige och skicka till honom för han vill ge den i present till henne.

När Sofia tog med oss till Bushwigg och vi festade bland dragqueens, nakna stjärtar och färgglada enhörningar.

Att jag inte längre kan räkna hur många tvättbjörnar jag träffat.

Sopsäckarna, skräpet, längs med trottoarerna.

Den döda katten som låg på vägen.

Den gången en katt jagade en råtta men råttan brydde sig egentligen inte utan travade på mest för syns skull och katten var för liten och råttan var för stor för att katten skulle våga attackera så de bara travade på gatan fram.

Katten som leker i det skräpiga skyltfönstret.

När jag vaknade mitt i natten av att Boo Radley satt på min mage och hulkade och var på väg att spy. Jag föste ner henne på golvet och hon spydde där. Sen kom Sazerac och kanske åt han lite av det. Därefter har inte katterna sovit så mycket mer i vårt rum.

Ja, inte på natten, men om jag är ensam hemma och läser så får Boo Radley ligga hos mig och håra ner våra vita lakan tills de blir svarta.

När Johanna, Sofia och Fredrika kom hem till oss och tittade på Allt för Sverige med Henrik, mig och Heather, och dagen efter lärde vi några av Heathers vänner om ”slutstation”, ”fartkontroll” och ”kiss”.

Musiken på Outpost, alla hits, och hur personalen ibland sjunger med, och ibland sjunger jag också med.

Maten på Outpost, citrus sallad, veggie chilli mac n chees w goat cheese, brie green apple sandwich, och alla grasshoppers jag druckit.

Min favoritpersonal på Outpost och hur hen ler mot mig.

När vi drack drinkar på en liten uteservering längs gatan i Williamsburg och skymningen föll, jag hade bara linne och små jeansshorts, huden klibbig av svett, drinkglasen gjorde en flod av kondens som rann ut på bordet, när vi gick därifrån i mörkret såg vi Manhattan lysa, vi var fortfarande svettiga och allt var möjligt.

När en kvinna stannade mig på gatan och frågade om jag hade en telefon som hon kunde låna för att ringa polisen, hennes son hade låst in sig i bilen, med nycklar och allt. Hon fick låna min telefon och sedan stannade jag med henne och försökte hjälpa henne att förklara för hennes tvååring hur han skulle öppna låset, men istället åt han ett äpple, tutade, sprang runt i framsätena och fick även bebisen i baksätet att undra vad som hände, bebisen försökte ställa sig upp i sin korg och jag blev livrädd att den skulle trilla ur den och ner på golvet. Men efter bara några minuter kom tre brandbilar och en flock brandmän. Kvinnan tackade mig så mycket, och jag började sakta gå därifrån, men dröjde tills jag såg dem få upp ena dörren och barnen lyftas ut.

Att i våra hoods har någon taggat lite här och var: mami papi, mami papi vsup, mami papi sos, och på en lyktstolpe: mami papi piss, och jag undrar hur många lager hundkiss som finns bakom och ovanpå bokstäverna.

Att beställa pizza och när den kommer till ens ytterdörr så äter man den i sängen och tittar på Gilmore Girls.

Att Cold Spring var precis som taget ur Gilmore Girls.

Att när Johanna, Charlotte, Henrik och jag promenerade uppför kullarna i Cold Spring såg det amerikanskt ut, med Hudsonfloden under oss, med en gul och vissen liten stäpp, med en ravin. När vi några timmar senare promenerade nerför såg det ut precis som skogarna runt Söderåsen.

Lukten i Cold Spring, av fuktig höst och löv, och mitt hjärta darrar som ett sådant löv.

Alla stenar som var staplade på varandra i torn över en bit av stigen på vår nerväg från kullarna i Cold Spring, och det kändes som Blairwitch project och jag sa ”Remember, if you knock down a stone, you are dead” och blev sedan jätterädd att jag skulle råka göra det.

Att vi har suttit på en uteservering och ätit middag i november, och vi behövde inte ens ha jackor på oss.

När vi var på Modern Sky Festival, en kinesisk festival som kommit till Central Park, och vi kom dit bara för att se Cat Power som skulle avsluta, men fick först se kinesisk hårdrock, kinesisk folkmusik, kanadensisk B-pop som drog ut på tiden alldeles för länge eftersom de själva tyckte att de var så bra, bara deras namn, Stars, säger allt om hur B de var, och bara därför fick Cat Power spela jättekort.

När vi hade tänkt ha en hemmakväll för en gångs skull, men Henrik snubblade över att det var gratis stand up i Williamsburg, så vi begav oss dit, lite stressade såg vi en lång kö på gatan och tänkte oj, här kommer vi aldrig in, men ställde oss i kö och väntade. Till slut började kön röra på sig och vi fick upp förhoppningarna om att komma in, och då märkte vi att alla andra i kön hade biljetter. Vadå det här var ju gratis? Det visade sig att vi inte alls köade till stand upen utan till en konsert. Hetsigt kastade vi oss iväg och letade efter rätt ställe, och hittade det bakom en anonym dörr, ingen kö och snart en öl i handen. Stand upen visade sig även vara bra, jag hade rätt låga förväntningar eftersom det var gratis. Men det var ingen som sagt att det var männens kväll där. Inte en kvinna på scenen så långt ögat kunde nå.

Den gamla mannen som satt och sjöng för sig själv på tunnelbanetåget, det var som att han inte märkte när folk klev av och på, när det blev trångt, han bara sjöng vidare.

Alla som går runt och sjunger för sig själva.

Att Williamsburg bridge är rosa. Det borde vara obligatoriskt att gå över den varje kväll i solnedgången.

Att man kan köpa choklad med en kärleksdikt inuti förpackningen, att jag gjorde det till Henrik, men dikten var inget vidare.

Att det på flera ställen sitter poeter och skriver dikter mot betalning, man får själv välja ämne, de flesta säger att de skriver om vad som helst.

Hur lycklig jag alltid blir av frozen margaritas.

När jag träffade dinosaurierna på Museum of Natural History, hur liten jag kände mig, både till storleken men mest till själva existensen.

När jag och Lina gick runt på Museum of Natural History och några killar suckade vid hästskeletten, sa bakom våra ryggar att de inte kunde förstå att det kunde vara intressant med hästskelett, det är ju bara hästar och de fanns i olika storlekar både förr och nu. Jag ville vända mig och och förklara, att till skillnad från nu då vi har hästraser i olika storlekar, så kommer dessa hästskelett från helt olika tider, där det minsta skelettet är det äldsta, att hästarnas förfäder faktiskt inte var större än rävar, och ser ni de små tårna? För i helvete, titta på de små tårna!

Alla myggor som älskat oss nätterna igenom. Till och med i november har vi haft myggor som väckt oss på nätterna.

När en av Heathers kompisar berättade om när hon var i Norge och hängde med några isländare, de tog speed och sprang omkring nakna i Oslo. Polisen jagade dem men de sprang ifrån dem. Vet inte om hon blev besviken när svenskar visade sig mycket tråkigare än isländare.

När jag och Henrik var på The Knitting Factory och såg Screaming Females. Vi drack öl ur plastglas och hånglade i ett mörkt hörn innan de klev på. Sedan trollbands vi av Marissa. Sedan trollbands alla av Marissa.

De tjocka pärmarna med alla låtar man kan välja bland på vårt karaokeställe, och hur ölkladdiga de är.

Musikvideorna till karaokelåtarna. Vissa verkar vara reklam för hotell på en semesterort. Vissa mer som ett intro till en porrfilm på en semesterort. Till My heart will go on har de en båttur. Det är ju någorlunda rätt. Men de missar ju hela poängen när alla går i land på slutet.

Att Sofia och Johanna introducerade oss för karaokestället. Allt de introducerade för oss, hur mycket tristare vi skulle haft om inte de var här. Alla drinkar, middagar, häng, brunch och promenader.

När vi var på grillfest hos Johanna, vi hade bara varit i stan några dagar, och lagom när vi ätit upp kom Sofia från flygplatsen efter att ha varit på Sverigebesök och vi sa välkommen till New York.

Att jag trodde det kanske skulle vara läskigt att åka tunnelbana själv i storstan. Att det inte är det.

Att man inte kan reglera värmen i elementen. Antingen bestämmer sig hyresvärden för att slå på värmen, och det blir kokhett och vi öppnar fönstren, eller så kommer det ingen värme och vi stänger fönstren och klär på oss lager på lager och huttrar.

När Boo Radley låg på min mage och tappade en droppe snor på min kofta, jag trodde nästan inte den skulle lossna från hennes nos för den såg ut som en genomskinlig droppe kåda som stelnat där.

Att Boo Radley har en huggtand som är längre än den andra och ibland sticker den ut lite ur munnen.

Att Henrik kallar Boo Radley för Bosse och att Bosse alltid vill ligga i Henriks knä.

När vi kom hem sent en kväll och Boo Radley började jama på andra sidan Heathers dörr, tills Heather släppte ut henne och hon sprang in i vårt rum för att kela, och sov sedan i vår säng på natten.

Att Bed-Stuy luktar landsbygd när man kliver upp från tunnelbanan sent på kvällen, när man har Manhattanluften kvar i näsan.

Hur finklädda alla i Bed-Stuy är på söndagarna när de går till kyrkan.

Att vi i Bed-Stuy har en kyrka per kvarter typ.

När man beställt hem mat och får ett bekräftelsesms där det står: ”Breaking News: Your GrubHub order is being prepared. Our crystal ball estimates your delivery time between 8:35 PM and 8:45 PM.”

När jag började skriva saker i min anteckningsbok som jag ville minnas, men slutade efter bara två punkter. Sen kom livet emellan.

När vi såg en illröd och en illgul fågel i Central Park och det kändes som att de rymt, de var för exotiska för att vara där.

Att jag nyss felskrev ”vi rymt” istället för ”de rymt”.