Det är min bästa årstid och den sker nu, medan jag är förkyld så att jag knappt kan prata och Arvid precis har återhämtat sig från några dagar med 40 graders feber. Innan det var jag en vecka i Borås och satt i skolbänken, med en förkylning i kroppen som väntade på att bryta ut, och så mycket intryck. Jag var så trött på kvällarna att jag inte ens orkade kvällspromenad eller läsa, utan bara låg handlingsförlamad på sängen i mitt hotellrum. Men just nu känns det som att det är okej ändå, att september sker. Jag cyklar med mitt barn till och från förskolan och träden gulnar och det är disigt och det viktigaste är att jag får vara med honom.  När han sträcker armarna mot mig, säger mamma och klättrar upp i min famn. När han sover med rumpan i vädret. När jag hittar lego i kylskåpet. När vi gungar gungbräda på lekplatsen och han bestämmer vem av oss som ska sitta på vilken sida. Passionen med vilken han säger gunga! när vi cyklar eller går förbi i närheten av en lekplats och han pekar ut åt vilket håll vi ska gå. Han har blivit så bestämd. Tex med vilka kläder han vill ha. Han hämtar tröja och strumpor i byrålådan. Börjar gråta om jag valt fel pyjamas. Trodde inte att 1,5 åringar var så bestämda. Igår bröt han ihop och började gråta när jag ställde fram dagens middag framför honom, lasagne. Efter en stund var det bara att ge upp, jag vill ju inte tvinga i mitt barn nåt han inte vill ha. Det fick bli Astrid och apornas hot chorizo kall från kylskåpet istället. Mer och mer ville han ha. Innan jag lärde känna honom trodde jag inte att barn tyckte om stark mat. Hur han har varit skallig hela livet, men nu börjat få mer av det lena, ljusa fjunet som är hans hår, och i nacken har han en lock. Den är ofta stel eller kletig, för han torkar alltid av händerna på den när han äter och blir kladdig. Hur han säger lego, jacka, lampa, bajsa, buss, oj, nycklar, gunga, cykla, mjau. Hur han härmar ljud, kan göra ett klunkande ljud för att säga dricka, eller hur det låter när man kastar glas i sopsorteringen. Hur han lägger händerna mot kinden och lägger huvudet på sned och säger mmm när han säger att han är trött, eller när vi läser om någon som sover. Att han hämtar böcker själv och klättrar upp i fåtöljen och läser, eller springer med till sängen när vi ska lägga oss. Idag ville han att vi skulle lägga oss istället för att cykla till förskolan. Men han grät inte när jag lämnade honom.