Det är i slutet på augusti. Varje kväll som jag nattar tvingar Svante mig att sjunga Staffan var en stalledräng, som han föll hårt för där kring Lucia. Idag blir jag 41,5 år. Jag är vimmelkantig av intryck från mitt nya jobb (som barnbibliotekarie på deltid i Sjöbo), men idag körde jag för första gången hem utan gps och imorn bitti ska jag köra dit utan gps, vägen är inte fullt lika vacker som den var till Veberöd, och med lite fler epor samt kors i vägkanten där folk dött, men jag är pepp på mitt jobb. Henrik är i Norge och tar emot pris. Det dimper ner äpplen från träden. Någon okänd äter upp alla squashblommor så de byts ut mot ett skaft och sen tomhet. Det är svalt på morgnarna, i natt fick jag gå upp och skjuta till fönstret lite. På måndag fortsätter snickarna med fönsterrenovering. Jag ska fortsätta skriva men är lite lost tror jag. Puss dagboken. PS. Jag visste inte innan hur smutsiga glasögon blir så snabbt.