När man ligger hemma sjuk och hinner drömma. Titta på hemnet och hästnet. Kolla upp listor på Sveriges största och framförallt mindre städer. Fundera på hur det vore att bo i dom. Dvs att bo utanför dom, bo på landet. Det där huset på landet. Samtidigt veta att livet aldrig kommer att vara såhär lätt någon annanstans, så här njutningsfullt, jag har vänner och Stina och en vardag fylld med sånt jag tycker om, skriva på café, klättra med Lina, rida med Stina, middag med bokklubben, playdate i parken. Samtidigt tänka på hur det var att bo i New York. Den här hemlösheten. Var vill jag vara. Här. Någon annan stans. Jag läser i förordet till Ola Juléns Afrikas verkliga historia: ”och så detta att man hela tiden, förmodligen även när man inte är olycklig, har ett somewhere else i sig”. Jag behöver nog också försöka att skriva en diktsamling om det. Therese Bohman skrev i Expressen häromdagen om hur hon upptäckte Per Hagman när hon som tonåring handlade med sina föräldrar på ett sommaröde ica maxi utanför Norrköping, och snubblade över en av hans böcker. Att han visade livet bortom ica maxi. Längtar jag nu tillbaka till det livet? Bara för att väl där längta efter det liv jag har nu? Aaahh fjhfj wdkd d jdjsfh fpdlii åldoi dhdjdeoiyuy ndfkd ndj nkdkdieo