för att summera:

flytten gick inte alls bra. bilen gick sönder, vi blev stående mitt i den småländska urskogen. det blev bärgning. sedan fick vi stå och vakta ett ensamt släp utanför en bilverkstad och få domen att det tar någon vecka innan bilen kan vara lagad och inte blir det billigt heller. att i upplösningstillstånd ringa runt till alla biluthyrningsfirmor innan man får napp på det sista alternativet. vi var mer än fyra timmar försenade innan vi åkte vidare. som tur var hjälpte stina och rory till att bära kartonger som galningar, så vi hann lämna släpet i tid, men då var vi utmattade och helt slut.

ännu värre (tycker jag faktiskt) är min visdomstand. jag har haft ont nästan oavbrutet i jag vet inte hur många dagar, egentligen har det ju aldrig varit något avbrott, vi kan säga ont i två-tre veckor. jag måste gå till tandläkaren på en akuttid imorgon, för jag står nog inte ut längre. jag är dessutom trött och kinkig hela tiden, eftersom jag har så ont av inflammationen.

men vår lägenheten är suverän i alla fall. det svåra är bara att toapeppershållaren sitter på fel sida, och att lysknappen på toa sitter på fel sida, men dessa bagateller kan vi nog vänja oss vid. för vi äter alla måltider på vår pyttelilla balkong och vi håller om varandra hela nätterna i vårt eget sovrum. igår köpte vi underbart fina växter till vårt kök. idag ska vi sätta upp saker på väggarna. att vara sambo är bättre än att bo själv, alla gånger. det där med att delad glädje är dubbel glädje – det är mer än så!