jag hittade precis en mögelgrön clementin i fruktskålen.

idag är det söndag för första gången sedan i somras. söndag i den bemärkelsen att måndag betyder gå upp tidigt och göra någonting ordentligt som antingen betyder pengar eller utbildning.

imorgon börjar jag plugga svenska – språklig inriktning i lund. jag vill inte alls, men det behövs nog struktur till mina dagar och veckor. som det varit nu har jag mest stirrat ut i den grå dimman och känt mig deprimerad, inte heller alla de böcker jag sett fram emot att läsa har det blivit något med. igår gick jag iaf ut, tog en lång promenad med lilla johanna och det behövde jag.

ännu har jag inte vant mig vid högertrafik och blir lika förvirrad när jag ska gå över vägen och inte vet åt vilket håll jag ska titta och när jag möter promenerande människor och inte vet på vilken sida vi ska mötas.

kanske är jag lika förvirrad över min diktsamling som ligger så tydligt i mig, men som jag inte alls vet vad det är. jag saknar smörpapper att överföra den till papper med.

kanske kommer förlamningen därifrån. att vilja någonting för mycket.

kanske är det bara brist på sol. nu är första gången då jag verkligen förstår vad man menar med att det är mörkt hela vinterhalvåret här i sverige.

kanske är det på grund av solen, bristen på sol, förändringen, som det känns som att mitt hår ändrar färg varje dag. att det blektes i indien och nu fortsätter det att förändras fast inte på något sätt som man kan förutsäga.

kanske är det att konfronteras med verkligheten, vardagen. tanken på en framtid som ligger mycket längre fram än förut då allt bara handlade om nästa bussresa, tågresa, flygresa. nu vet jag inte var vi ska bo, om jag ska plugga, om jag ska jobba, vad jag ska skriva, vem jag ska vara. hur jag ska säga det.