jag vet varför nyfödda gråter och skriker. de gråter och skriker för att de måste skiljas från sin mamma.

jag försöker tänka på att vi trots allt hade varandra, under 28 år fick vi leva nära varandra, om än inte fullt så nära som när jag låg i din mage. jag försöker tänka på hur förtvivlat jag grät och skrek när jag föddes, men sen vande jag mig vid att leva bredvid dig istället för inuti dig. nu ska jag vänja mig vid att leva ytterligare ett snäpp längre ifrån dig. jag försöker tänka på att jag alltid kommer att vara din dotter, att du finns kvar och jag finns kvar, bara lite längre ifrån varandra.