tidigt på söndagsmorgonen marscherar vi ut ur tåget, ut i den täta dimman som pressar över det skånska slättlandskapet. i ett lämmeltåg går vi, och jag följer gruppens rytm, från tåget, genom dimman, till det stora köpcentret som reser sig som en svulst ur slätten, som ligger där och sover som en jättelik skalbagge i dimman. oavsett vad vi tycker om köpcentret, oavsett vad vi tycker om att gå upp en tidig söndagsmorgon, så jobbar vi här, och det är något fint med klackarna som klapprar i takt över stenläggningen, från tåget, mot den jättelika skalbaggen. ljudet av klackarna som ska sugas upp av dimman, som om vi aldrig funnits.