och de lästa böckerna är:

joyce carol oates – änkans bok (jag tog upp den på jobbet och ville bara läsa de första meningarna. jag har en nyfikenhet över hur böcker börjar. jag kunde inte stanna vid de första meningarna utan var tvungen att fortsätta. döden, förlusten av en nära. jag har alltid varit rädd för att förlora de som står mig nära, och sedan mamma dog har det blivit en konkret del av livet mer än bara en rädsla. oates skriver naket om förlusten av sin man. sen är boken av oates-volym, dvs oändlig, och de sista hundra sidorna väntade jag bara på att den skulle ta slut. kanske ville oates själv inte skiljas från texten.)

kerstin ekman – grand final i skojarbranschen (intelligent skrivet om författarens kluvna roll, som här skildras genom två personer som delar på ett författarskap: den ena skriver böckerna, den andra redigerar och framförallt bär det offentliga ansiktet. kerstin ekmans eget författarskap lyser från bottnen av texten.)

margaret atwood – alias grace (mästerlig! fy tusan vad bra atwood skriver! och jag blir mer och mer imponerad över att hon alltid byter genre. alias grace är en historisk roman som bygger på verkliga personer och verkliga händelser i kanada i mitten av artonhundratalet. en ung tjänsteflicka misstänks ha mördat sin arbetsgivare och döms till livstids fängelse.)

sylvia plath – glaskupan (en ung kvinnas skarpa blick på världen. samma sommar som paret rosenbergs skickas till elektriska stolen. och esthers liv glider henne ur händerna. jag tror det var tredje gången jag läste den, och det kommer absolut att bli fler gånger.)

marguerite duras – älskaren (när man är i vietnam måste man väl ändå läsa älskaren? en klassiker om en ung fransk flicka och hennes rika kinesiska älskare, som träffas på en färja över mekongfloden. poetiskt och suggestivt. nu har jag själv varit i saigon, och kan känna hettan och lukterna.)

herman hesse – sidharta (mer stora idéer än stor litteratur, tyckte jag. får man tycka så om en nobelpristagare? jag kom aldrig riktigt in i texten, den blev aldrig verklighet, utan jag plaskade hela tiden på ytan till den där floden där sidharta satt med färjekarlen och lyssnade på vad floden sa. ytan är full av fantastiska filosofiska tankar kring hur vi lever och ska leva våra liv, men jag vill också slukas och få idéerna gestaltade, och glömma att det är text, djupdyka ner i den. det gjorde jag inte.)