Igår var jag och Henrik på dejt. Första gången utan barn sen vi fick barn. Herregud! Men jag hade självklart munsår så vi kunde inte pussas. Vi drack öl och åt svindyr mat och var så himla vuxna? Småbarnsföräldrar ute på dejt första gången utan sitt barn, är det vi? Det var också som att vara i New York, höstmörkret som var så varmt in genom de stora fönstren, allting möjligt. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att vi är föräldrar. Även om det är ytterst konkret och närvarande i mitt liv. Jag pluggar för lite för Arvid blir sjuk hela tiden och jag och Henrik delar upp dagarna mellan oss så gott vi kan. Jag försöker ta igen sent på kvällen när han somnat. Hinner inte skriva eller läsa skönlitteratur som jag skulle vilja. Försöker tänka att det kommer. Försöker nöja mig med en timmes skriv någon gång ibland. Det är ändå något fint med att få så mycket tid med sitt barn. Det är en klyscha men han blir stor så fort. Han härmar så mycket av vad vi säger. När jag säger att jag stretchar och han säger stretchar och sedan härmar rörelsen. Han säger bära, oftast för att uppmana en att bära honom. Han säger bok, strumpa, mun, katt, te, kläder, hjälm, traktor, kladdig, backa som betyder macka. Han säger klippa, och vill att vi ska klippa i tomater och gurka och kastanjer som vi hittar i parken. Han säger docka, som han gärna vill ha en. Han säger barn, som han frågar om han är, om mamma är, om pappa är, om Stina är, om katterna är. Han säger vantar, som han är rädd för och därmed väldigt fascinerad av, och vill läsa Pettson och Findus får julbesök för där har de vantar på sig, och han undrar om mamma har vantar, om pappa har, Stina, katterna, hästarna. Han säger hej, hej då. Han säger hallå, när han låtsas prata i telefon. Han säger tack, tex när man tar emot snårkråkorna som han har petat ut ur näsan och ger till en. Och gud vet vad mer, det dyker upp nya ord varje dag. När man tittar på dem såhär känns det konstigt att de utgör ens liv. Han gillar att lägga pussel och rita. Dvs han gillar nog främst att sortera pennorna och ta loss och sätta fast dem i pennskrinets små gummibandshållare. Han gillar sina blårutiga skjortor, rosa haklapp och grå strumpor. Hans favoritpyjamas är röd med färgglada prickar. Jag säger till honom att om du är såhär stor, hur stor är då inte jag?