igår var det dimma här. inte lite heller. det var riktig irlandsdimma. när lotta och jag gick promenad såg man inte var man var på väg och inte heller var man kom ifrån. det var så härligt. men det kanske häftigaste, den enorma lyftkranen som man knappt såg toppen på. skolan bygger något nytt som förmodligen har med de nya teaterlokalerna att göra och därför har de en helt enorm lyftkran här. den såg så mäktig ut i dimman, jag tänkte på frihetsgudinnan, kanske ger hon den känslan.

jag räknar dagarna.