jag var hos tandläkaren igår. 654 kr. han gjorde en sköljning (jag är inte säker på vad det innebär, men man sköljer runt tanden på någe vänster) och sen sprutade han in något jox runt tanden, som ska göra att det inte blir inflammerat igen. tyvärr gjordes detta utan bedövning (jag hade annars verkligen sett fram emot att bli bedövad, slippa smärtan för en stund, och det var inte skönt att bli stucken med massa instrument i det svullna tandköttet!). jag fick recept på pencillin, det var tydligen inte konstigt att jag haft ont, stor inflammation, jag kände mig så ynklig när han frågade om det gjorde ont i hela käken och om jag kände mig febrig. jag bara pep ”ja”. det var helt underbart att få ligga där i tandläkarstolen och äntligen äntligen bli omhändertagen. så nu äter jag snällt mitt pencillin, för andra gången i mitt liv, och hoppas på att tanden inte ska behöva dras ut.

jag är i skolan nu. det är konstigt. att vara här men inte bo här, att inte längre vara etta, att gå i skolan här men inte riktigt höra hit. jag avundas ettorna. så är jag nog lite rädd, för hur duktig jag måste vara nu, hur hårt jag ska behöva ta mig i kragen, om att kunna prestera all den stora litteratur jag fantiserar om.