detta kommer inte bli skrivandet sommar. iaf inte efter hur det ser ut nu. jag ska jobba åtta veckor och så vill man vara lite ”ledig”. men min diktsamling ska göras klar och skickas ut innan andre september då det blir avfärd mot indien. (och vad mycket det är att fixa, och varför tar vi aldrig tag i det?)
däremot ska detta bli läsandets sommar. på sommaren ska man ta igen den läsning man inte hunnit under året som gått sedan den förra sommaren. jag inledde sommarens läsande den 10 juni och såhär långt har jag hunnit:
ninni holmqvist – kostym (jag ville läsa om den)
ninni holmqvist – biroller (jag ville läsa om den, och så hade ninni precis skickat den till mig, hon har ju varit min handledare under året och det är jag lite stolt över)
susanna alakoski – svinalängorna (jag älskade inledningen med kattfödandet)
kjell johansson – rummet under golvet (jon tyckte det var en bok för mig, de första åttio sidorna hatade jag den, men sen kom jag in i den efterhand, den hade sina glimtar, ämnet delvis, men mest försökte jag lära mig något till min roman)
jonas gardell – frestelsernas berg (henrik tyckte jag skulle läsa den för min roman, det var varken det bästa eller sämsta jag läst, några detaljer så som mamman med alla kartonger fascinerar)
torgny lindgren – ormens väg på hälleberget (å, torgny är som ingen annan)
göran tunström – juloratoriet (mamma har tjatat i så många år, det kan vara svårt att läsa något som hyllats mycket oavsett om det är av kritiker eller ens mamma, och framförallt när mamma frågade mig ungefär en gång i timmen medan jag läste vad jag tyckte om den, men jag tyckte faktiskt att den var fantastisk)
sylvia plath – glaskupan (det var dags att läsa om den tänkte jag, för att se vad jag skulle tycka om den nu, läste hennes dagböcker i vintras och det var gripande, mer än glaskupan faktiskt)
sara hallström – rötter smälter (jag var nyfiken, jag tyckte bättre om den här än hennes förra)
kerstin ekman – knivkastarens kvinna (kerstin är min ständiga favorit, men jag föredrar hennes prosa)
torgny lindgren – skrämmer dig minuten (inte alls som andra torgny jag läst, det beror nog mycket på miljön, men den här är tragisk och absurd och rolig i ungefär samma anda, ungefär för det skiljer men ändå väldigt bra)
jag har en känsla av att jag nu glömt en eller två böcker. jag skulle vilja hem och titta på bokhyllan, jag försöker att visualisera den nu men det hjälper inte. i alla fall, to be continued…