det som är trist med att leva utan internet är att aldrig kunna skriva dagbok om de små finurligheter som livet faktiskt bjuder på ibland. (och även annat, helt ofinurligt, som man av någon anledning vill lufta lite, kanske för bättre lukt, istället för att tvätta.)

som häromnatten när henrik vaknade och skrek för att han blev biten i skuldran.
som häromnatten när jag vaknade av att henrik skrek för att jag tagit ett rejält bett av hans skuldra. vi blev förvånade båda två. henrik kunde i alla fall glädjas åt (det påminde jag honom flera gånger) att jag sover med bettskena och därför var det bara underkäkens tänder som trängde in i köttet.