29 veckor. men jag börjar undra om jag ens räknar rätt. om jag bara inbillar mig.

till norstedts och modernista, om ni mot all förmodan skulle läsa detta, vilket jag ju såklart vet att ni inte gör:

igår tog jag mig an dikterna igen.

nu blir det simris+jag+dikterna=förmiddagarna.

så ni kan säga ja, åtminstone någon av er, med förvissningen om att dikterna as we speak håller på att bli bättre.

jag tror att jag aktivt har aktat mig för att skriva om det jag borde, i flera år. men nu ska jag försöka. inte bara göra det i smyg i anteckningsboken.

det är obehagligt vad man kan se på ett papper som man inte tittat ordentligt på på 29 veckor. jag stryker och stryker. jag har planer för strukturen. jag har planer på lite mera farlighet. och så vet jag att jag om sisådär några veckor säkert kommer att vara blind igen. två steg fram, ett tillbaka.