på ett sätt ser jag fram emot begravningen, för jag tänker att jag ska få träffa mamma igen då. kanske mest komma i kontakt med mina känslor? som jag nu försöker hålla på lite avstånd för att orka göra allt praktiskt som måste göras. jag är också rädd för begravningen, för jag tänker att det är då vi ska skiljas, att det är då det ska bli på riktigt.