och de lästa böckerna är:

elin nilsson – istället för att bara skrika (en kompis debut! jag är stolt! spännande och sorglig och rolig. och med bra språk.)

jonas brun – det amfibiska hjärtat (jag drabbas av den mer och mer under läsningens gång.)

john burningham – morfar (bilderbok. helt klockren. bland det bästa jag läst. läsaren får fylla i mycket själv, balansera på fantastiska repliker.)

arundhati roy – de små tingens gud (jag trodde att det var lite av en tantbok, men så läste henrik den och sa att det var bland det bästa han läst och att jag skulle älska den, och oj! politik och poesi, när det är som starkast utan att bli övertydligt eller överlastat. att det är en barndomsskildring, som jag ju är så svag för, gör inte saken sämre. och vilken berättarteknik!)

nicole krauss – det stora huset (jag fick köa länge på den på biblioteket inna jag äntligen fick den i mina händer. efterlängtad läsning. jag imponeras över hur hennes berättelser vävs samman, och utan att jag innan kan förstå att och hur de ska göra det.)

jenny tunedal – mitt krig, sviter (jag läser högt för mig själv när jag badar badkar. vissa dikter är bländande bra, vissa glömmer jag innan jag ens vänt blad. varför gör man så? eller vill man ha det så, det som kallas balans?)