fjärde dagen med konstant smärta och kliande av de vita stygnen. att slicka sina sår får en bokstavlig betydelse. jag får inte göra det men det är så svårt att låta bli. munnen smakar varmt av var och titt som tätt råkar jag bita i en vit trådända från något stygn.

jag saknar malmölivet och malmörutinen. alla timmarna på simris lutad över papprena och bara skriva, bara behöva tänka på att skriva. att få leva så.