det här är min första höst på evigheter känns det som. hösten var en av de saker jag saknade mest i indien.

tystnad är fortfarande något jag längtar efter.
jag går numera alltid både till och från bussen. alla anledningar att få gå över kyrkogårdarna räknas.
helst springer jag mina två varv runt dem. det tar drygt en halvtimme. jag skulle göra det varje dag om jag hann. om det inte blev mörkt så tidigt. henrik såg en kvinna utan byxor sist vi sprang tillsammans (henrik först, jag efter). jag såg samma kvinna och noterade att hon inte knäppt sitt skärp.

för övrigt ska jag börja skriva igen nästa vecka. jag har tagit andningspaus efter det att jag skickade diktsamlingen. det är snart fyra veckor.

för övrigt bor vi i kvarteret ansvaret.