jag kan även ta tillfället i akt att låta lite av den bitterhet och ångest som jag den senaste tiden bestått av läcka igenom.

om jag fick, eller kunde, skulle jag bara ge upp. jag är så rädd att jag ska göra det.

idag har känslan också manifesterats i någonting konkretare. efter drygt sex veckor kom nu den första refuseringen. det var natur & kultur som var först ut. det var ju väntat, men det var ändå inte helt lätt att hålla i brevet. och det som hände: ett extra brev i brevet, märkt ”off the record”. det var nämligen så att det var en klasskamrat från fridhem som numera jobbar på natur & kultur som fått uppgiften att refusera mig och hon skickade med ett extra brev. det var nu ganska många timmar sedan posten kom men jag vet fortfarande inte hur jag ska tycka eller tänka. om jag ska vara glad som får ett extra brev och att någon från min förra klass får jobba på förlag. om jag ska se att jag har ingenting. snart en examen men allt annat än ett jobb. bara att jag ser mig: sittande här, gloende ut genom fönstret på en malmöhimmel, jag har ingenting att hålla mig i.