en dryg vecka kvar på jobbet. huvudet blir mer och mer som en ballong som bara svävar iväg någon helt annanstans. det går inte att hålla reda på det. jag vill fylla det med litteratur. men där finns bara produktnummer, kundnummer, samdebiteringar, mailkorrespondens och oroliga mammor på telefon – lägenheten var visst inte helt ren eller var ska mitt barn bo? jag vill läsa, jag vill skriva, jag är för trött. när jag skulle skriva här om min läsning av doris lessings den femte sanningen låter jag ju som ett barn som precis lärt sig ljuda ord som cola änka boka boja anka bola anlä anla boja bolå. det låter som att jag har tomtar på loftet. här försöker jag nu göra en djupare analys av min analys som inte var annat än grund eller snarare oläsligt innehållslös. men snart blir det höst och då ska jag börja tänka igen. då ska jag gå till simris igen och då är det romanen som jag ska fortsätta på. vi får se, kanske har det varit nyttigt med paus. se ballongen sväva bort över hustaken. nu vill jag trycka rec + play.