snön faller som ett rent samvete. varannan gång jag går ut har jag på mig pappas gamla avlagda läderstövlar, de är två nummer för stora. varannan gång jag går ut har jag på mig mammas läderstövlar som hon har haft varje vinter så länge jag minns, de är nötta och spruckna, i varje steg är jag livrädd att de ska gå sönder och samtidigt kan jag inte få nog av att se mammas fötter gå i snön. jag går ut varannan gång i mammas stövlar och varannan gång i pappas stövlar. jag tänker att det blir rättvist så. jag tänker att jag därmed säger att jag älskar dem båda, på olika sätt och på olika avstånd. jag går i mammas stövlar för att jag saknar henne och i pappas för att jag försöker komma närmare honom.