i bokhyllan står en bok som heter vinterbarn. den är en av de böcker som jag valde ur mammas bokhylla, innan vi skänkte bort resten. (vad jag saknar böckerna vi skänkte bort. men de var alldeles för många, för många att ta hand om och få plats med.) vinterbarn tog jag eftersom det var den första vuxenbok jag läste. vinterbarn tog jag eftersom det var mamma som tyckte att jag skulle läsa den. varför? varför valde hon den, bland alla böcker? efteråt pratade hon ibland om hur mycket jag tyckt om den. själv kan jag inte alls minnas att jag tyckt om den. jag var nog snarare lite ställd inför dess vuxenhet – den handlar om att föda barn. jag tror att jag läste den för att den band mig vid mamma, att det kändes som att den på något sätt handlade om när mamma fick mig. jag är ju född på vintern, en sådan konkret sak kan i sig kännas som ett belägg, ett bevis, om man bara vill att det ska vara så. jag tror jag kände att boken handlade om det man inte alls vill veta, men samtidigt vill. nu vill jag läsa om den, för att se vad det var för bok egentligen, för att se hur det var när mamma fick mig. för på nåt sätt tror jag fortfarande att den handlar om det. och därför kan jag heller inte alls läsa den. för jag vet inte vad jag ska hitta där. jag vill inte hitta att den inte handlar om mamma och mig. om den bara står där i bokhyllan, så kan jag istället minnas att mamma alltid sa att jag tyckt så mycket om den, och att det på något sätt då var som att hon sa att vi hörde ihop.