vi var inte lika, egentligen, bara att vi var en mamma med två döttrar. men när jag var liten tyckte jag ändå att den handlade om oss på nåt vis, filmen mermaids. stina den bedårande söta, jag den svårhanterliga, mamma den snygga med alla pojkvänner. egentligen tyckte jag inte om slutet, när de dansar, jag tyckte det var för lätt. nu tycker jag om det. till mamma, två år av saknad. till stina, världens bästa syster.