det jobbiga med att springa om sommaren är mängden färdkost. alla flygfän som flyger in i min flåsande mun. lite extra protein, det är väl så man ska se det.

alla myggbett sen, priset för sommarens synder. några dagar på landet och sen är jag tacksam över att vara tillbaka i stan, att sitta i en lägenhet och nostalgiskt klia mina myggbett. jag ville bara ha en skog att andas, jag ville bara känna den. det är synden.