har läst:

sylvia plath – crossing the water

jag har lite svårt med att läsa på engelska bitvis, är för lat för att sitta och slå upp ord, vill hellre försöka känna dikterna än att behöva slå upp dem. jag tänker att läsa på engelska ändå är en spännande utmaning, där jag kan känna mig fram i språket, verkligen smaka ord. jag tycker inte lika mycket om crossing the water som ariel, den känns vassare, men det är många dikter som ändå känns sådär obehagligt sylvia plathska. som denna:

mirror

i am silver and exact. i have no preconceptions.
whatever i see i swallow immediately
just as it is, unmisted by love or dislike.
i am not cruel, only truthful –
the eye of a little god, four-cornered.
most of the time i meditate on the opposite wall.
it is pink, with speckles. i have looked at it so long
i think it is a part of my heart. but it flickers.
faces and darkness separate us over and over.

now i am a lake. a woman bends over me,
searching my reaches for what she really is.
then she turns to those liars, the candles or the moon.
i see her back, and reflect it faithfully.
she rewards me with tears and an agitation of hands.
i am important to her. she comes and goes.
each morning it is her face that replaces the darkness.
in me she has drowned a young girl, and in me an old woman
rises towards her day after day, like a terrible fish.