Jag har tillbringat månader och åter månader med ångest över mina icke-publikationer. När debuten låter vänta på sig (suck), om den någonsin kommer (den måste komma!), så är tidskrifterna så himla viktiga. De är min möjlighet att bli publicerad, att faktiskt få vara lite, lite riktig författare. Men nu har jag inte fått något publicerat på nästan två år. Delvis för att jag lagt fokus på romanskrivandet såklart. Men jag har ändå skickat till tidskrifter. Och skickat. Och skickat. Efter månader av nej, efter månader av tystnad, så har jag denna vecka fått två stycken ja! Glädje! Hurra! Utropstecken! Varför vill ödet/slumpen/whatever alltid att allt ska ske på samma gång? Och på samma gång vill Alliansen fimpa kulturtidsskriftsstödet. Nej! Det får bara inte ske! Vi vill ha en rik och levande kultur i Sverige. Skriv under för att rädda kulturtidskriftsstödet:

http://www.skrivunder.com/radda_kulturtidskriftsstodet