I mitt barndomshem hade vi möss som galopperade i väggarna, stannade och gnagde. Här är det ekorrar.

Det finns en grej jag känner igen från bergsbyarna i Indien och Vietnam, från Chamonix, och nu här: lukten av varma tallbar. Inte alls som hemma, där barrträden luktar fuktig, mossig skog. Här luktar det soliga tallbar, kryddigt. Luktar även vedeldning. Och det klirrar från vindspelen de hängt upp på sina altaner. Ok att jag förmodligen skulle tröttna efter ett tag? Orka det här lite flummiga lugnet, och stilla amerikanskt villasamhälle. Men nu suger jag i mig det i djupa andetag, nåja jag får astma när jag cyklar med barnen i cykelvagnen i de brantaste uppförsbackarna.

Vår grannes man dog i en klätterolycka när hon var gravid. Barnet är tre år nu. Vi ska ha playdate nån gång. Hon tycker vi ska åka till badhuset. Vi kan låna en bil av henne, hon har två. Henrik tycker att vi kan låna hennes bil och åka och klättra tillsammans istället.

Hemma har de snödroppar och här har vi snö. Har varit -20 grader i veckan. Nu ska det bli uppemot 20 grader varmt igen. Vädret här är schizofrent. Min hy har aldrig varit så dålig? Plus att jag börjar tröttna på min sunkiga stil med ullunderställ och mössa efter en månad. Nu vill jag snart ha klänning och smink. Ja det är väl lagom nu, efter snart en månad här, att man börjar längta hem lite, till den vanliga sig själv?

För en vecka sen vandrade vi i bergen, då var det t-shirtväder och Svante sprang runt och sa vov vov till alla hundar. Gud vad folk har hundar här. Och trots att det är outdoorsfolk så tycker de att vi är helkonstiga att vi cyklar till bergen istället för att ta bilen, ja att vi inte har bil, att vi släpar med oss barnen upp i bergen, eller ja bara att vi cyklar till föris. Ungarna här verkar inte ha på sig vinterkläder, utan de sätts direkt i en varm bil och sen in på föris, sen hem.

För den intresserade (min syster): Starta på 2676 Junper ave. Ta cykeln på multi use path – Folsom – Spruce – 23 street – Walnut – 22 street – Arapahoe ave. Så är man framme på barnens förskola, CU’s children centre.

Det börjar bli vardag nu, vi har ju till och med klarat av magsjuka. Tre av fyra var sjuka, vi turades om. Mycket praktiskt med heltäckningsmatta då. Vi lade ut handdukar på golven, utfall att. Svante klarade sig som tur var från att bli sjuk. Last man standning. Han äter så sofistikerat med gaffel. Och hämtar mössa och skor när han vill gå ut. Arvid fyllde fyra häromdagen och njuter av sina stora, amerikanska leksaker. Jag stänger in mig i sovrummet, reglar dörren med en stol, för skrivro. Svante lyckas ibland ta sig in ändå, genom det anslutande badrummet.