Jag medverkar med en liten liten novell som heter ”Vi öppnade munnarna” i nya numret av Ordkonst!

Dock har de klippt bort slutet!?!?

Alltså vill jag lite grann säga: läs den inte. Fast alltså, jag vill att ni läser den, men kom ihåg att det är såhär den SKA sluta:

”Men när jag gick hem tänkte jag på hur det känts att vara en liten docka, stum och stel, som inte kunde göra något, som bara låg där och gapade.”